Siffrorna från Arbetsförmedlingen talar sitt tydliga språk. Norrbotten ångar på för fullt med nya gruvsatsningar och annan basindustri som bidrar till nya arbetstillfällen.
- De norrbottniska basnäringarna påverkas endast marginellt av den pågående berg- och dalbanan på världsmarknaderna, säger Göra Nilsson, marknadsområdeschef för Arbetsförmedlingen i Norrbotten och Västerbotten.
Länet blomstrar och hittills i år har Arbetsförmedlingen fått in 11.000 nya jobb, en ökning med 3.200 jämfört med förra året. Överlägset bäst är det i Kiruna där arbetslösheten nu ligger på endast 3,8 procent. Sett över hela landet är samma siffra 6,1 procent. Sämst i länet är Haparanda som har en arbetslöshet på 10,6 procent.
Svårt att rekrytera
Den heta arbetsmarknaden i Kiruna har gjort det svårt att rekrytera arbetskraft lokalt, det finns helt enkelt inte tillräckligt med personal. Företagen tvingas därför i allt större utsträckning söka sin personal utifrån.
- Generellt sett är det inte lätt att hitta folk i Kiruna i och med att marknaden är så het och efterfrågan så kraftig. Arbetsmarknadsutbudet börjar bli uttömt på kompetens, säger Terje Raattamaa, chef på Arbetsförmedlingen i Kiruna.
Pendlande arbetskraft
Den exceptionellt låga arbetslösheten gör det svårt att hitta rätt kompetens bland dem som fortfarande är arbetslösa.
Tomas Turovaara äger Turovaaras Åkeri och de arbetar främst som underentreprenör inne på LKAB:s område. Han kan bara hålla med om att det är svårt att rekrytera lokalt.
- I Kiruna finns det ingen ledig arbetskraft i dag, de kommer från Piteå och uppåt, säger han.
Totalt är de 30 personer på företaget varav fem kommer utifrån. Hittills har det gått bra att rekrytera eftersom det inte har varit några specialkompetenser som har krävts utan det har handlat om vanliga chaufförjobb.
- Det är inpendlande arbetskraft som gäller och det är det som är så tråkigt för inlandskommunerna, det genererar inga kommunalskatteintäkter.
Inga bostäder
Bostadsbristen i Kiruna sätter också käppar i hjulen. För folk utifrån är det omöjligt att hitta boende och det är ofta företagen själva som tvingas ordna fram en bostad till de anställda.
- Det finns inga bostäder och då måste man lösa det på det här sättet. Det blir mer en rallarstad; man åker hit upp och jobbar men man bosätter sig inte här.