En bok om krigets fasor
Under andra världskriget var Nordkalotten en orolig trakt. Även människorna som levde på den svenska sidan kände av kriget påtagligt. Henny Utsi- Åhlin är aktuell med boken "Nordkalotten brinner".
En komplicerad situation uppstod inte minst då hon hade släktingar på både finsk och norsk sida. Innan Lapplandskriget tog vid sent på hösten 1944 var de tyska och finska soldaterna vapenbröder.
- I Finland var tyskarna våra vänner, i Norge var de fiender, säger hon.
Komiska saker
Nu har hon skrivit en bok som baserar sig på den tiden. Den är skriven i novellform, sammanlagt 18 noveller.
- Jag vill väcka ett intresse för hur folk hade det i dessa områden under kriget. Hela världen var ju samlade på Nordkalotten. Det är fascinerande på vilka sätt folk tog sig i genom svårigheterna. Visst var det mycket sorgliga saker som hände, men det finns komiska delar i boken också.
- Det är ett försök att göra en historisk resumé i lättsmält form och där infoga mänskliga öden. En del är egna minnen från den tiden. Sen har jag läst mycket och intervjuat folk. Minnesböcker över kriget har varit en källa att hämta fakta och inspiration ur. Några av personerna i boken är riktiga personer, andra är en mix av verklighet och fiction och en del är helt påhittade, säger hon.
Verklig person
Kvinnan som kallades Kejsarinnan Olga och är omskriven i boken var dock utan tvekan en verklig person. Under ett halvsekel huserade hon i Sveriges nordligaste gård, Kummavuopio. Där levde hon tillsammans med sin man Matti Raatamaa. Hon var vida känd som den ståtliga värdinnan som aldrig nekade någon hjälp och många var de flyktingar som blev väl trakterade och ombesörjda i fjällgården under båda världskrigen. För sina insatser mottog hon efter kriget bland annat Kung Haakons hedersmedalj.
Fängelse eller böter
Den 9 april 1940 ockuperades Norge av tyskarna. Människor flydde in i Sverige och nådde fjällgården närmast gränsen. För att kunna förse alla med mat var Olga ibland tvungen att köpa mjöl på svarta börsen.
Det var något som inte sågs med blida ögon av kristidsnämnden. Att lagbrottet kunde utmynna i fängelsestraff eller böter blev hon sålunda upplyst om per telefon av en tjänsteman. Svaret lät inte heller vänta på sig:
"Stämma mig får ni gärna göra, men jag kommer inte att betala några böter och jag har inte tid att sitta i fängelse. Inte för att det skulle skada med lite vila, men de nödställda behöver mig varje dag."
Så var det med det och kristidsnämnden gjorde sig härmed inte mer besvär.
Utbildad inom ekonomi
Henny Utsi- Åhlin har arbetat med boken under två år. Sedan tidigare har hon bland annat utkommit med en barnbok, skrivit kåserier, dikter, sångtexter och arbetat med textil bildkonst. Hon är både utbildad ekonomiföreståndare och gymnasielärare. Sedan många år tillbaka bor hon tillsammans med sin man i småländska Eksjö. Ibland hälsar hon på i hembygden.
- Människorna här uppe har ju gradvis sett förändringarna och den tiden som var har allt mer fallit i glömska. För mig som kommer upp då och då är det lättare att se hur stora skillnaderna är mot då. Allt är så modernt och fint nu.
Egna minnen
I boken återger hon också en del egna minnen.
Som elvaåring gick hon med sin mormor för att besöka släktingarna i Finland, på andra sidan älven i Karesuando. Fortsättningskriget mellan Finland och Ryssland pågick.
På båda sidorna om älven fanns det massor av soldater, bland annat ett par tusen norska soldater på den svenska sidan. De hade flytt från hemlandet och hade övningar i vapentjänst.
Djupt intryck
På andra sidan älven fanns Finlands vapenbröder, tyskarna. Mötet med dem gjorde ett djupt intryck.
- Jag var rädd för dem till en början men de var vänliga och pratade med mig. När jag såg en av de unga soldaterna stå och gråta smärtade det mig djupt, det var så tragiskt, säger Henny Utsi- Åhlin.
Så jobbar vi med nyheter