Kiruna kommun har en del att tampas med under de närmaste åren. Den ekonomiska prognosen lutar kraftigt nedåt och det är flera faktorer som påverkar den dystra utvecklingen enligt kommunalrådet Mats Taaveniku.
– Det är så ansträngt att vi har varit tvungna att skjuta fram budgetberedningen temporärt till hösten för att alla förvaltningar och bolag ska kunna gå igenom sina verksamheter. Alltifrån taxor och avgifter till vilken typ av smartare arbetssätt man kan identifiera. Vi vänder på alla stenar.
Orsakerna till kostnadsökningarna som tynger den kommunala ekonomin är flera. Enligt Taaveniku ökar pensionskostnaderna för Kiruna kommun med cirka 60 miljoner kronor, inflationen bidrar med närmare 30 miljoner för nästa år och driftskostnader av nya fastigheter räknar man med kommer att öka med mellan 20-30 miljoner.
– Så 90 miljoner totalt i utgifter plus de här ökade driftskostnaderna, avskrivningskostnaderna för fastigheter som vi tar emot. Vi har cirka 130 miljoner mer i kostnader nu jämfört med förra året. Det är vad vi kan se för 2024.
Han ger också en känga till regeringen som inte varit lyhörda vid uppvaktningar från kommunen i fråga om den ansträngda ekonomin.
– Där står vi då. Vi kommuninvånare får ta de här kostnaderna för att regeringen ska ladda i ladorna för att kunna göra skattesänkningar under nästa år. Det här är orimligt, säger Taaveniku.
Annika Wallenskog, chefsekonom vid SKR, Sveriges kommuner och regioner, delar Kiruna kommunalråds uppfattning om regeringens brist på agerande för kommuners ekonomiska utmaningar. Nyindustrialiseringen i norr innebär stora risker.
– Jag är bekymrad. Kommunerna måste göra jättestora investeringar för att få till den här omställningen. Det är kommunerna som får, som det ser ut nu, ta hela risken. Jag tycker att staten borde gå in och stötta de här kommunerna med att ta den risk som finns för de här enorma investeringsutgifterna. Staten har ju inte gått in med några pengar alls. Någon kommun har fått lite bidrag från EU, via Europeiska investeringsbanken. Men staten har inte bidragit med någonting vad gäller de här investeringsutgifterna som kommunerna har.
Det handlar om enorma satsningar för kommunerna i norrlänen.
– För kommunernas del så handlar det sammantaget om investeringsnivåer på uppåt 100 miljarder kronor. Enda sättet att få intäkter på sikt är att folk flyttar till kommunerna. Och just nu så är det ju ingen som vill bygga. Men om inga kommuner satsar på att göra det här så får vi ju inte till den här omställningen till grön energi heller. Intäkterna idag är intäkter från bolag, skatt från företagen samt momsintäkter och det går till staten. Det får inte kommunerna i Sverige del av. Om det här nu inte går ihop ekonomiskt, på vilket sätt kan staten vara med och dela på den här risken.
I en rapport som släpps nästa månad från SKR har man tittat specifikt på konsekvenserna i Luleå, Boden och Skellefteå.
– Det ska finnas arbetskraft, det ska finnas energi, det ska finnas batterimetaller till exempel. Det är ju flera risker. Den stora risken är att de här företagen kommer att komma igång men att inte folk flyttar till kommunerna. Skatteintäkter kommer från inkomstskatt och då måste man vara skriven i kommunen.
En lösning skulle kunna vara att ändra kommunstrukturen. Kiruna kommun tittar på en rockad genom en så kallad superförvaltning, en superkommunlösning.
– Vi kommer inte att kunna jobba på samma sätt som vi har gjort i 40-50 års tid i samma typ av organisation. Vi måste se hur vi kan jobba smartare för att kunna dels få ner kostnaderna men också öka möjligheten att nyttja gemensamma resurser. Ett exempel är superförvaltningar. Man slår ihop olika förvaltningar till en. Kommunstyrelsen är den enda förvaltningen. Där under finns avdelningar i form av skola, omsorg, bygg- och plan. Alla förvaltningar tittar nu på hur vi kan jobba bättre tillsammans. Det här kommer att bli en förändringsresa som inte är klar inom ett år men vi måste börja nu, säger Mats Taaveniku.
Vi har sökt energi- och näringsminister Ebba Busch, (KD), under fredagen för att ställa frågor om hur regeringen ställer sig till kritiken samt vilken strategi man har för att möta kommuners behov. Vi har dock inte lyckats få svar på frågorna.