Under tisdagen möttes flera av Kirunas politiska partier i en debatt anordnad av olika intressegrupper för jakt och fiske samt gruvtolvan. Den största delen av kvällen ägnades åt en diskussion om skoterförbuden. Där har tonen varit hård och under våren har ett öppet brev signerat av flera kvinnor som drabbats av vardagsrasism och påhopp på grund av det hårda debattklimatet cirkulerat. Men under tisdagen verkade det nästan finnas politisk samsyn.
– Budskapet gick ju hem, i den bästa av världar kan vi gå vidare från det här och lösa grundproblemet, säger Per-Gustav Idivouma (SL).
Budskapet var att problemet med skoteråkningen i fjällen är inte de som vill ta sig till sin stuga eller favoritfiskesjö. Bakgrunden till att samebyarna sökt allt större förbudsområden är att allt fler väljer att testköra sina nya värstingskotrar i Kirunas fjällvärld.
– Grundproblematiken är klätteråkarna, de som leker och testar hur långt upp man kan åka i ett stup utan att slå ihjäl sig, säger Per-Gustav Idivouma.
Han menar att de åkarna förstör för alla, oavsett om det är renägare eller de som vill idka friluftsliv. Med det sagt vill inte Samelistan förbjuda friåkningen helt, utan snarare utreda om det går att begränsa den till särskilda områden.
– Mängden skotrar i fjällen har ökat explosionsartat under de senaste kanske tio åren, och därför behöver vi hitta en samsyn i grundproblemet. Där ser vi att friåkningen, oreglerad är det största störningsmomentet.
Per-Gustaf Idivouma menar att problemet sprider sig ner till skogslandet.
– Jag har hört från flera skogsägare som har fått sina plantor sönderkörda. Det här är ingen etnisk fråga överhuvudtaget, det spelar ingen roll vem som kör sönder, det är lika förkastligt vem som än gör det.
Gunnar Selberg (C) var förvånad över Samelistans uttalande.
– Att de säger att den vanliga skotertrafiken inte stör någon utan att de enda som stör är klättermaskinerna blev jag förvånad över.
– Då har vi ju inga problem egentligen, det är jätteenkelt att lösa. Då kan samebyarna söka ett skoterförbudsområde där det framgår att man kan färdas till och från stugor eller sjöar längs leder, men frikörning längs fjällsluttningar inte är tillåtet. Då kommer de som vill klättra att sticka någon annanstans, säger Selberg.
Men Selberg är inte helt säker på att friåkningen är det enda hindret.
– Om det är så, varför har kommunen tillåtit enorma förbudsområden om det bara handlar om klättringen? Det är inte så att vi stänger E10 för att några kör för fort.
Mats Taaveniku (S) håller med om att friåkningen är grundproblemet men att lösningen kanske inte är fullt så enkel som Selberg föreslår.
– Jag tror inte att det är så enkelt, vi måste ta med berörda parter, renskötare, besöksnäring och andra i en dialog för att kunna fatta bra beslut för alla.
– Inte bara rennäringen störs av klätteråkarna, utan även vanliga skidåkare, offpiståkare och så vidare. Det måste få finnas kvar friåkning men samtidigt måste vi kunna göra en reglering som är vettig och att den enes frihet inte ska inskränka den andres frihet..
Därför välkomnade han initiativet av Jägareförbundet, Gruvtolvan, Kiruna Jakt- och fiskeförening samt olika fågelhundsklubbar som låg bakom debatten.
– Den här diskussionen tjänar till att öppna upp mellan alla parter. Jag ser stora möjligheter att diskutera fram en sådan modell som finns i exempelvis Härjedalen eller Strömsund där alla parter samverkat och man tagit fram friåkningszoner.
Även Gunnar Selberg ser områden där klättring alltid är tillåten som ett alternativ.
– Förbudsområdena varierar från år till år, men i vissa områden är det aldrig förbud, då skulle de kunna vara friåkningsområden, säger Gunnar Selberg.
De flesta partier i Kiruna kommun verkar alltså vara överens om att det ska gå att lösa den infekterade skoterfrågan genom dialog.