Helena Lampinen var 18 år när hon började jobba på Ferrum.
– Jag började nere i tvätteriet en sommar. Jag skulle precis åka på semester med mamma och pappa när de ringde härifrån och sa att jag har fått jobb, då var det bara att stanna. Och jag har blivit kvar efter det, säger Helena Lampinen, frukostvärdinna.
Hon såg egentligen sin karriär utstakad framför sig inom ett helt annat område.
– Jag började en verkstadsutbildning, jag skulle gå två år verkstad och sedan två år fordonsmek. Sedan skulle jag flytta till Luleå och börja jobba på SSAB. Men jag fick eksem av alla oljor och av kylvätskorna så jag kunde inte jobba med det. Det var en besvikelse, jag tror att det är mitt livs största besvikelse.
Men yrkeslivet visade sig bli riktigt bra ändå. Under sina 37 år på Ferrum har Helena Lampinen aldrig funderat på att söka ett annat jobb. Inom hotellet däremot har hon testat på allt, hon har jobbat i tvätten, disken, som städerska, i olika kassor, receptionen, frukosten och på kontor.
– Jag började jobba på frukosten när jag fick barn och det var perfekta arbetstider, jag började halv fem och slutade ett. Där har jag varit sedan dess. Jag har verkligen hittat det jag vill göra. Mina gäster, jag kallar dem aldrig våra, utan det är mina gäster, jag känner dem innan och utan, det är skitkul. Riktigt, riktigt roligt. Jag älskar mitt jobb.
Vad är det roligaste?
– Det är gästmötet, mötet med en annan människa. Det finns så mycket historia bakom en annan människa om man lär känna dem till slut så som jag har gjort, och det är det som är det roliga. Vissa gäster har varit återkommande gäster lika länge som jag har jobbat, det är lite fränt.
Vad kommer du sakna mest med Ferrum?
– Det är utsikten. Det är vad jag kommer att sakna mest.
När vi står och beundrar fjällutsikten skakar hela hotellet till av en sättning och gruvan gör sig påmind. Gruvbrytningens påverkan på marken är det som gör att det nu står ett helt nytt Scandic hotell och väntar i det som ska bli den nya centrumkärnan.
– Det är vemodigt att åka härifrån, men jag kommer till någonting som är bra och som kommer vara bra länge. Det är ljust och fint och högt i tak. Jag har jobbat där nere i nästan tre veckor och har hunnit känna efter, jag är ganska stolt över min nya arbetsplats måste jag säga.