När Duo nöje åker hem till Hanna skrattar hon bubblande när frågan om hon är nervös inför dagen som kommer.
– Jag trodde aldrig jag skulle kunna sova i natt, men jag lyckades faktiskt, säger hon.
Hannas syster Nadja är också där och hjälper henne att göra sig i ordning inför dagen, och när Duo undrar vad Nadjas roll kommer vara skrattar hon också lika bubblande som sin lillasyster.
– Det är så spännande, vi har alltid pratat om att Hanna ska söka till Idol tidigare, men nu känns det som att hon faktiskt är redo för detta. Hon har utvecklats på så kort tid, och min roll i dag är att vara ett stöd för henne. Jag kan nog säga att jag är hennes största fan, säger Nadja med stolta ögon.
Vägen till Idol har inte alltid varit självklar, 2005 dog Hannas mamma plötsligt och hela hennes värld rasade samman. Hon var då bara 10 år gammal och fick ta sig ur sorgen tillsammans med hennes storasyster och hennes två äldre bröder och pappa. Det enda sättet hon kände att hon kunde använda för att ta sig ur sorgen var genom musik. Den perioden kom att bli en otroligt viktig del i hennes liv som följt med henne sedan dess.
– Som 10-åring så var det nog en stor tröst för mig att sjunga och hitta på egna texter, men sen hur bra de faktiskt blev det vet jag inte. Någon gång efter det började jag sjunga i kör, och nu sjunger jag mycket i kyrkan just för att jag känner mig så trygg där och jag blir aldrig nervös där. Sången hjälpte mig ur sorgen, och bara det att direkt jag vaknade så kände jag att mamma var med mig, det betyder så mycket. Jag vet att hon kommer vara stolt över mig och vara med mig och stötta mig när jag ska sjunga för juryn.
Hanna började sjunga i kör när hon gick i 7:e klass och sedan dess har det bara fortsatt. Hon känner att hon har ett enormt stöd bakom sig av sin familj, men också från en som betyder mycket för henne utanför familjen.
– Förutom familjen med pappa och mina bröder så är Nadja den som stöttat mig allra mest och verkligen varit med i vått och torrt, men jag har en som jag sjunger mycket med i kyrkan som heter Ann-Mari Vilgats och hon betyder så mycket för mig. Hon har fått mig att utvecklas enormt mycket de senaste åren och hon tror verkligen på mig. Jag har alltid varit så osäker på mig själv, men när folk runt omkring börjat säga att jag sjunger bra, då har jag bara växt och växt, säger hon och ler.
Klockan sedan så pass mycket att det är dags att åka till Folkets Hus parkering för att se henne sjunga inför juryn. Kön är inte särskilt lång och en vän kommer också för att stötta henne. Det som gäller efter det är registrering och sedan vänta på att få sjunga. Det blåser riktigt ordentligt och kylan biter i kinderna, men köandet fortsätter i flera timmar. Många försöker värma upp rösten och sjunger högt, och andra försöker mest hålla sig varma.
– Jag trodde jag skulle vara nervös av att se allt folk, men just nu känns det faktiskt ganska lugnt. Jag är helt övertygad om att det kommer gå bra, men hur bra får vi se. Jag känner mig så säker på låten som jag ska sjunga som heter All of me med John Legend.
Hanna hade tänkt köra en låt som handlar om hennes mamma, men hon tänkte om i sista sekunden.
– Den låten betyder verkligen allt för mig och den handlar om min mamma. Det är inte jag själv som skrivit den, men det känns som att det hade kunnat vara jag som gjort den. Så mitt i prick är den. Jag tror däremot juryn gillar lite mer moderna poplåtar, så jag tänker att jag kör på det. Jag gillar båda låtarna, men det blir att ta den mer moderna.
Efter närmare två timmars köande i blåsten är det äntligen dags för henne att gå in till juryn och leverera. Storasyster och kompisen står och hejar på henne innan man ser henne försvinna bakom dörrarna på bussen, och Nadja säger till mig att hon varit så nervös men inte vågat erkänna det.
– Jag har varit så sjukt nervös, men jag har inte vågat säga något för att inte stressa upp henne, men jag hoppas verkligen att det kommer gå bra, säger hon.
Till sist kommer Hanna ut med samma leende som innan. Det är svårt att tolka vad juryn har sagt till henne, men hon ler lika stort som innan och säger avslutande att hon är nöjd.
– Jag är bara väldigt trött just nu, det känns som en urladdning och som att allt släppte. Det gick bra, och kändes väldigt bra, men oavsett vad som nu händer kommer jag fortsätta med musiken säger hon, och promenerar iväg med sin syster och vän tillbaka till bilen.