Bakom uppropet som spridit sig i sociala medier står Emma Kiviniemi och Birgitta Isaksson som länge känt sig frustrerade över att deras perspektiv inte får uppmärksamheten de tycker att det förtjänar.
– Vi kände att vi ville nå ut till folk. Så det började som en hashtag för att visa att vi finns och vilka som är berörda – och det är många, säger Emma Kiviniemi.
För Birgitta Isaksson är jakt och fiske en viktig del av livet i Kiruna, men det är livsstil som hon och många andra i fjällkommunerna är rädda för att mista. Hon är tidigare ordförande i Jägareförbundet i Norrbotten, just nu nominerad till riksstyrelsen och kommunfullmäktigeledamot för Moderaterna, så för den som följt debatten är hon inget nytt ansikte.
– Ingenstans kändes det som att man överhuvudtaget tagit hänsyn till lokalbefolkningen som vistats i området länge, mer än att våra behov ska tillgodoses. Men vi har rättigheter på samma sätt som samerna, säger hon.
Emma Kiviniemi bor sedan några månader i Pajala men kallar sig ännu Jukkasbo. Hon jobbar med ett projekt på Tornedalingarnas riksförbund med syftet att stärka språket. Mångas föräldrar har talat det, men färre har fört det vidare till sina barn.
– Det är många som har tappat både språket och kulturen, i min närhet pratar nästan ingen meänkieli längre, säger hon.
De upplever att kollegor, grannar och släktingar ställs mot varandra och att det funnits en tystnadskultur.
– Man har inte vågat prata om det här och det har gjort att det byggts upp som en tryckkokare. Man vill inte andra illa men man måste få stå upp för sig själv, säger Emma Kiviniemi.
Bland många finns en rädsla för vad som ska hända om Girjasdomen leder till att upplåtelsen av jakt och fiske övergår till samebyarna i hela fjällkedjan. Att de ska se till sina egna intressen och påverka friluftslivet och turismen negativt. På statens mark inom Girjas samebys område är bara boende i Norrbotten välkomna att köpa jakt- och fiskekort numera. Samebyn avlyser också ripjakten under de tre första veckorna för att inte störa renskötseln.
Frågan om vem som har rätt att jaga och fiska är infekterad, vilket märks i kommentarfält på sociala medier. Emma Kiviniemi och Birgitta Isaksson konstaterar att det finns troll på alla sidor i den här konflikten, men de anser att debatten i stort hållits på en bra nivå.
– Det här är varken mot renskötseln eller samer, utan för att beslutsfattarna ska se att det finns fler nyanser i det här, säger Emma Kiviniemi.
Men som i ett gevärsskott kom rekylen direkt.
– Vi fick direkt höra att "ni ökar polariseringen och nu ska ni vara tysta", säger Birgitta Isaksson.
Du gick ut hårt fastän du vet att det inte finns ett skarpt förslag?
– Det har framkommit tydligt att det är förslag om vad inriktningen på det fortsatta arbetet ska vara, det har till och med Runesson själv sagt.
Hon står upp för sina uttalanden och lyfter ett exempel om att Idre sameby krävt att folk inte ska få röra sig fritt och tälta i vissa områden under de känsligaste perioderna för renskötseln.
– Sådana krav blir lättare att ställa om utredningen går åt det här hållet.
Det är tydligt att många i hela landet berörs av det som händer, menar Birgitta Isaksson.
– Det finns väldigt starka berättelser där och känns i hjärtat att människor vågat öppna upp nu. Nu står man inte där ensam längre och det är väldigt rörande.