Att hitta ett hem i bostadsbristens Kiruna är oväntat svårt. Det blev chockartat tydligt för Maximilian Karlsson, 16, och mamma Malena Magnusson Karlsson när de flyttade upp till Kiruna.
I mitten av augusti packade Malena Magnusson Karlsson, 55, och Maximilian Karlsson, 16, in sig själva, hunden Teo och så många flyttkartonger som rymdes i bilen.
De flyttade till Kiruna från Valdemarsvik på östkusten.
– Han ville inte flytta upp ensam så långt så därför har jag och hunden flyttat med. Det är riksintag och inte så många som kommer in, så det blev lite hastigt och lustigt, säger mamman.
Men att hitta ett hem i bostadsbristens Kiruna är oväntat svårt. Nu hyr de en stuga på knappt 15 kvadratmeter i Laxforsen nära Jukkasjärvi.
Men de har bara boendet till slutet av oktober.
– Vi bor på en slädhundskennel och är granne med 150 siberian huskies. Vi har inte rinnande vatten i stugan och det blir inte så himla bra studiero, men vi har tak över huvudet.
Malena har annonserat om bostad på sociala medier, letat rivningskontrakt och ringt Kirunabostäder, LKAB Fastigheter och privata fastighetsägare. Campingarna tjänar mer på korttidsuthyrning och hon har kollat om någon vill hyra ut en husvagn.
Huset på 112 kvadrat i Valdemarsvik har hon kvar, men med stigande boräntor och fallande bopriser är det köparnas marknad. I Kiruna är hyreskön lång och företagen till synes dammsuger marknaden efter villor att använda som arbetarbostäder.
– Det är inte klokt att paniksälja vårt hus. Priserna är ganska höga här och jag vet inte om vi hittar något att köpa. Vi fick erbjudande om att hyra en tvåa för 20 000 kronor i månaden. Det är fantasipriser. Men de får säkert tag i något företag som kan punga ut.
Vad gör ni om ni inte hittar ett boende?
– Jag vet faktiskt inte. Någonstans trodde jag att det skulle bli lite lättare att hitta någonting när vi kommit upp, men nu känner jag att vi börjar komma till vägs ände. Vi kan bara hoppas att det löser sig, som förälder måste jag fixa det.
Malena Magnusson Karlsson, Maximilian Karlsson och basenjin Teo har det mysigt i stugan som är deras tillfälliga hem. Men de saknar rinnande vatten och tolv kvadrat är inte optimalt för studieron.
Vad gör det för reklam för Kiruna när folk tvingas bo i stugor utan rinnande vatten?
Det frågar vi kommunstyrelsens ordförande Gunnar Selberg (C).
– Det är verkligen en utmaning som vi gör allt vi orkar för att hantera. Kommer man till Kiruna för att studera ska man ha ett boende. För två veckor sedan sa jag till LTU att studenterna inte ska ha ont i magen, utan att vi ska ta vårt ansvar för att de har någonstans att bo.
"Bostadsmarknaden är inte het i Kiruna – den brinner", säger kommunstyrelsens ordförande Gunnar Selberg (C).
Bostadsbristen förvärrades av att kvarteret Ortdrivaren fick utrymmas tidigare än planerat, enligt Selberg. Runt 200 hushåll behövde flyttas och det har gjort läget ännu svårare för studenter och andra med mindre ekonomiska muskler.
Det blir inte heller bättre av att bostäder försvinner i takt med att hus jämnas med marken.
– Det här har högsta prio för oss och är en överlevnadsfråga som nog skulle vara löst i höst om det inte var för LKAB:s felaktiga prognos. Men det handlar om dålig planering både från kommunen och LKAB. Vi har 2 500 entreprenörer vi inte förberett oss för.
– Bostadsmarknaden är inte het i Kiruna – den brinner.
Förhoppningen är att få fram lediga bostäder i hus som rivs först om några år.
– Nya modulboenden är på gång men där är prisbilden problemet. När de bygger åt entreprenörer kommer man inte under 5 000 kronor i hyra och det har inte en gymnasist råd med.
Kommer läget ha ljusnat vid samma tid nästa år?
– Ja, det ska finnas bostäder. När det gäller mamman och sonen i stugan måste vi hitta ett kontrakt åt dem. Han ska ju vara här i tre år.