När den 47-årige mannen och hans två söner, 15 och 17 år gamla, förs in i Luleå tingsrätts säkerhetssal av personal från kriminalvården är det snart fyra månader sedan en ljummen sommarkväll i Kiruna, förvandlas till en skräckfilm.
Pappan är klädd i en ljusgrå huvtröja och placeras i raden framför sina söner. De två pojkarna är även de klädda i huvtröjor, men deras är svarta.
47-åringen och hans äldste son fokuserar blicken i bordet framför dem när kammaråklagare Lindha Strömberg presenterar sin gärningsbeskrivning.
Den 15-årige pojken, däremot, sveper med blicken runt rättssalen.
Vid ett tillfälle, i samspråk med advokat Jonas Westerlund, spricker han upp i ett leende under några ögonblick.
Det som rullas upp i tingsrätten är händelser vid en busshållplats intill Björkplan.
En ung man kommer springande. Han ramlar framför bussen, reser på sig snabbt och rusar in.
Det här berättar vittnen på natten i den efterföljande utredningen till polisen.
Några få ögonblick senare rusar pojkarna och mannen in i bussen efter bortflyende mannen.
Ett vittne hör hur någon skriker "ring polis, ring polis".
Ett annat uppmanas att lägga bort sin telefon.
En film, tagen med en mobiltelefon, är nu en tung pusselbit i beviskedjan.
I dag vet vi att den jagade är Reza Hosseini. I ett trångt utrymme i anslutning till chauffören försöker han freda sig i en fasansfull kamp på liv och död.
Det berättar en handfull personer som blir ögonvittnen till en bestialisk avrättning.
Först på plats är en polispatrull med två manliga poliser.
De har blivit beordrade till platsen efter att någon larmat om ett bråk på en buss. När de anländer finns ett antal personer samlade utanför en av bussarna. Skrikande påkallas polispatrullens uppmärksamhet.
När en av polismännen vevar ner rutan får de sanningen presenterad.
– Någon av personerna, som jag uppfattar som chaufför, ropar något i stil med "dom har huggit ihjäl honom, dom är där borta" och pekar upp mot parkeringen, säger en av polismännen när han hörs.
En bit från bussen uppmärksammar patrullen en man och tonårspojke som går bort från bussen.
De kör upp bakom dem. Ett första tillrop ger ingen reaktion.
– Jag kliver ut från bilen och drar mitt tjänstevapen för att kommendera personerna att släppa knivarna. Personerna vänder sig då om, och efter mitt andra tillrop så släpper de knivarna.
Även hans kollega sliter upp vapnet ur hölstret.
Pojkens och mannens ansikten är nedstänkta av blod.
Snabbt sparkar polismannen undan kniven för att säkra platsen.
Under insatsen påträffas tre knivar intill brottsplatsen. Fynd av hemmagjorda slidor görs också.
– Jag frågar dem vad som har hänt. Den yngre säger då att han på bussen är död, att han har varit otrogen med hans mamma.
När de två polismännen har fryst läget genom att sätta handfängsel på de misstänkta, styr en dem stegen mot bussen. Han plockar med sig defibrillatorn och förstahjälpenväskan.
Inne i bussen slår lukten av blod mot honom. Han konstaterar direkt att det inte finns något att göra.
Busschauffören tvingas beskåda dödskampen på nära håll.
Tumultet startar med ett underförstått dödshot.
– "Du ringer inte polisen", säger mannen. Samtidigt pekar han på mig med vänster hand. I den andra håller han en kniv. Jag blir oerhört rädd och chockad, säger busschauffören.