Från att ha kört på tomma vägar genom en slumrande stad rådde full aktivitet inför uppskjutningen inne på Esrange vid 02.00 under måndagsmorgonen. På stora monitorer i kontrollrummet ser man precis vad som händer i rakettornet och där slutfördes den sista justeringen av alla experiment som ska med i raketen.
– Det är väldigt ovanligt att man har tillgång till experimenten så här tätt inpå uppskjutningen, säger projektledaren Gunnar Florin vid SSC.
Kostnaden för Maser 14 beräknas till hundra miljoner kronor. Då är även forskarnas arbetstid medräknad och kunderna står för alla kostnader.
– Den är dyr eftersom det skjuts sällan, och det är bara nyutveckling som exempelvis nya metaller, säger Mette Fjellborg, projektkoordinator vid SSC.
I rummet bredvid är en forskarstation inrättad, där alla experimentägare sitter och övervakar statusen på sina projekt. I en byggnad nära uppskjutningen kallat "launch area" sitter ytterligare en grupp forskare och personal från SSC samt en läkare i ett förstärkt rum.
Det är även därifrån det sista steget av uppskjutningen görs genom att trycka på den "röda knappen". Det är däremot en kedja av händelser som ska ske i anslutning till varandra från både kontrollrummet och "launch area" innan raketen kan skjutas iväg.
I ett annat kontrolleras och analyseras väderförhållandena som uppdateras sekundvis. Den första uppskjutningen var planerad till söndag morgon men ställdes in på grund av vädret då det blåste för mycket. Eftersom raketen saknar ett eget styrsystem och skjuts upp i rätt riktning är vindriktningarna avgörande för att nedslagsplatsen ska vara rätt.
Förutsättningarna under måndagsmorgonen såg bra ut fram till en stund före start då väderballongerna visade på en tilltagande blåst. Tjugo minuter över tre på morgonen, 40 minuter innan planerat uppskjut transporterades jag och några forskare iväg till utsiktsplatsen. Det visade sig att vindarna var för hårda och 20 minuter innan planerat uppskjut. Efter en längre stunds kall väntan avbröts det första försöket och vi skjutsades tillbaka till huvudkontoret. Cirka fyra timmar senare och ytterligare en tur- och returresa till utsiktsplatsen smällde det äntligen.
Maria Holmström, projektledare Esrange för raketuppsändning, säger att det hör till vanligheterna att uppskjutningarna fördröjs eller rentav flyttas även efter att nedräkningarna har börjat.
– Det här med att man får vänta är ganska normalt. Ibland kan det hända att vi får bryta för dagen. Vi kan inte skjuta när vi ligger utanför våra gränser, säger Holmström.
När det faktiskt blev dags för nedräkning syntes först rök och något som liknade en explosion inne i själva rakettornet när första motorn tändes med 800 ton krut. Därefter vällde röken ut och raketen åkte iväg. Några sekunder senare kom ett stort dånande ljud när raketen försvann in i himlen.
Ombord på Maser 14 finns förutom de fyra experimenten en liten låda med en dalahäst och ett kärleksbrev från en privatperson. Anledningen? En vunnen auktion i Musikhjälpen som drog in 16.000 kronor till välgörenhetsevenemanget.
När alla experiment är klara skjuts noskornen bort och en fallskärm utvecklas och raketen faller ner mot marken igen.
– Lasten hämtas med helikopter och transporteras till området där experimenten plockas ut och överlämnas till forskarna, säger Holmström.
För flera av forskarna är tiden viktig. På plats finns ett team från Tyskland som har åkt till Kiruna enbart för att säkerställa en snabb transport tillbaka och ett annat experiment ska vidare till USA och NASA.