De är grannar på vård- och äldreomsorgsboendet, Movägen, i Kiruna.
Ingrid Olofsson, 84, och Tage Andersson, 82, är också goda vänner. Det hör inte till vanligheterna att de kommer sig ut på längre turer så de såg fram emot att få komma ut på en utflykt och göra en busstur härom veckan. Initiativ kom från personalen vid boendet och Kiruna kommuns äldrekonsulenter tog initiativet vidare.
Förväntningarna var stora innan bussutflykten skulle göras.
– Jag såg fram emot det. Jag har inte sett det som hänt i Kiruna under senaste åren. Det skulle bli intressant. Vi fick ett schema för utflykten. Vi skulle få gå in på stadshuset, fika där också och få se ett bildspel, säger Tage.
– Jag brukar säga att jag är Kirunatjej och jag hade sett fram emot att få se Kiruna. För mig hade den gamla delen varit mer intressant. Det är ju "mitt Kiruna", säger Ingrid Olofsson.
Men nu vänder historien. När bussen med äldre lämnar Movägen, så kommer alla förväntningar på skam.
– Mikrofonen i bussen fungerade inte, så vår guide fick placera sig i mitten för att man skulle höra henne. Sedan säger de att vi inte får gå in i stadshuset, på grund av "coronarisken". Vi passerar bara stadshuset, guiden pekar och säger: "Där har ni stadshuset", berättar Tage.
– Vi skulle få gå in och fika och titta på bildspelet. Sedan åker bussen vidare mot gamla centrum, men den åker inte in där, utan vi får åka ner mot järnvägsstationen och se byggnationerna nedanför Luossavaara. Sedan åkte vi runt Kiruna och såg inget mer, säger en besviken Tage.
Tage Anderssons dotter, Carina Andersson, är upprörd över hur de gamla behandlats. Hon anser att kommunen är skyldiga dem någon kompensation.
– De är de här som har byggt upp Kiruna och bidragit till att Kiruna är det som det blivit idag. Jag är otroligt förbannad på hur de behandlats, säger hon.
Hon berömmer dock personalen på boendet. Hon säger att de har försökt göra något bra. Det är Kiruna kommun och de inblandade i bussutflykten som hon vänder sin kritik mot.
Tage och Ingrid har bistått ekonomiskt till bussturen som enligt dem blev en katastrof.
– 100 kronor betalade vi för bara för att få passera förbi stadshuset, ta en sväng runt om Kiruna och sedan fika en blåbärsbulle här. Jag känner att vi inte är värda ens hundra kronor, säger Tage Andersson.