Jonatan Krekula, 26, körde över kanten på en ravin med sin skoter och bröt lårbenet så illa att han opererades fyra gånger. I september fick han besked från Försäkringskassan om att de ville dra in hans sjukpenning, men han överklagade och nu har ett nytt beslut kommit.
– Jag har fått förlängd sjukpenning till den 23 oktober när läkarintyget går ut, på grund av att jag har fått en prognos på när jag kan vara tillbaka på mitt ordinarie arbete, säger Jonatan Krekula.
Försäkringskassan kan endast godkänna sjukpenning så länge som personen har ett giltigt läkarintyg. Den 23 oktober ska Jonatan Krekula på en ny röntgen och besök hos ortopeden, då får han ett nytt läkarintyg och ett besked om hur det går med läkningen i benet. Därefter blir det en ny bedömning hos Försäkringskassan om fortsatt sjukpenning.
– Då vill de ha mer ingående information från läkaren om en tidsplan när jag kan vara tillbaka i arbete, vilket jag tycker jag är löjligt. Jag vet inte om det spelar någon roll när man har varit med om en olycka om man är sjukskriven sju eller nio månader, de verkar inte nöja sig någon gång, säger han.
Läkaren har bedömt att Jonatan Krekula kan vara tillbaka på sitt jobb inom ett år efter olyckan, något som är en förutsättning för fortsatt sjukpenning. Läkaren tror till och med att Krekula kan vara tillbaka på jobbet kring årsskiftet.
– Det finns goda chanser att få förlängd sjukpenning även efter den 23 oktober, säger Jonatan Krekula.
Jonatan Krekula går idag med hjälp av kryckor och kan belasta benet med halva sin kroppsvikt. Han besöker sjukgymnast två gånger i veckan och promenerar varannan dag.
– När jag är ute och promenerar får jag smärta och måste stanna och vila, det är väl musklerna som smärtar. Men annars är jag positiv till att snart vara på benen igen.
Jonatan Krekula beskriver läkningsprocessen som två steg framåt och ett steg tillbaka i omgångar. Hemma har han fullt upp med dottern Sigrid som kryper och går efter möbler.
– Jag kan inte lägga henne i vagnen eller bära henne till bilen. Min sambo får göra det mesta. Nog tär det lite grann på humöret när man inte kan hjälpa till ordentligt, säger han men blickar ändå framåt.
– Jag har sagt här i några månader nu att vi får se vem som kan gå först, jag eller dottern.