"Barn som växer upp ska ha samma möjligheter - oavsett deras bakgrund"

... med Kristina Zakrisson, före detta riksdagsledamot för Socialdemokraterna, som slutat i riksdagen och nu har blivit kryssad raka vägen till kommunalrådsposten i Kiruna.
Hur kom det sig att du började med politiken?

- Jag jobbade som kontorist på skolkansliet. Då, 1987 skulle man spara och det var tal om att ta bort mjölken från skollunchen. Det tyckte inte jag. Det finns barn som av olika skäl inte får vad de behöver hemma och jag tycker att ett rejält mål mat om dagen ska de i alla fall få. Då gick jag in på kansliet och sa att jag ville bli medlem. Jag hade alltid haft ett socialt intresse så när jag väl började behövde jag inte fundera på vart jag skulle.

Hade du några andra planer innan politiken?

- När jag gick skolan hade jag höga betyg. Jag hade lätt att lära och då på den tiden skulle man ju gå naturvetenskaplig linje om man hade höga betyg. Det där med naturämnen var inget för mig. Jag ville bli lärare, småskolelärare har jag alltid velat bli. Så egentligen hade en samhällslinje varit bättre.

Vilka frågor ligger dig varmast om hjärtat?

- Det är att barn som växer upp ska ha samma möjligheter. Det finns dem som har det svårt hemma av olika skäl men ungarna ska inte behandlas olika utifrån vilken bakgrund de har eller vilka förutsättningar de har hemma. Det känner jag starkt för.

Har du arbetat med något annat innan du gav dig in i politiken?

- Jag har suttit ett år under jord och vägt lastbilar innan allt blev automatiserat. Då satt jag på nivå 509 i en kur som var lite större än ett utedass och vägde lastbilar. Sedan har jag också arbetat på mekanisk verkstad och även vikarierat som lärare. Ett skift har jag kört lastbil i gruvan, men det blev bara ett för lamellerna pajade, chefen ringde aldrig mer (skratt).

Hur var det att sitta i riksdagen?

- Det var jättestor skillnad därför att kommunal politik är mycket mer konkret. Man kan ta ett beslut ena dagen och träffa dem som det berör. Besluten verkställs väldigt snabbt. I riksdagen blir det nästan abstrakt.

Vad är det bästa minnet från tiden i riksdagen?

- Ett av dem var när man ville ändra turordningsreglerna. Vi hade gruppmöte och fick en inbjudan till middag hos Göran Persson. Vi förstod vad syftet var, att han skulle tala om för oss vad som gällde. Vi gick dit och åt middag men frågan kom aldrig upp. Då frågade jag Jonny Ahlqvist som var ordförande och han sa bara att "Göran tyckte som vi". Då kände jag att om jag står för en sak och tydligt driver det så har det betydelse.

Hur var det att vara långt ifrån familjen?

- Det är ju det som är det jobbiga. Jag kommer ihåg en gång när jag kom hem och hela familjen hade varit och åkt slalom i Luossabacken. Jag visste inte ens att de hade börjat åka, då kände jag mig väldigt utanför (skratt).

Hur känns det att vara tillbaka i Kiruna?

- Det känns väldigt bra. Att få sova hemma… Det går inte att beskriva.

Vad gör du när du inte håller på med politiken?

- Jag har inte hunnit känna efter. Det har varit så väldigt mycket hela tiden. Men får jag bara tiden så gillar jag att sy. Men dottern som bor närmast kommer få det tufft nu när hon får barn, för jag vill ju träffa barnbarnen så ofta som möjligt (skratt).

Vad drömmer du om att göra?

- Jag har länge tänkt att jag skulle åka ut och jobba med biståndsarbete. Jag och min man hade kunnat åka ut till något ställe där man håller på och bygger.

Vad var din reaktion när du fick reda på att din son Olle blir kommunalråd?

- Inte odelat positivt faktiskt. Det är ett tungt ansvar, man blir en väldigt offentlig person.

Kommer du att ge honom några råd?

- Vi måste vara glada att vi får in ett nytt tänkande och då kan vi inte tala om för dem hur de ska göra. Då får vi inte in något nytt.