Kristina Zakrisson möter upp i dörren hemma i huset i Kurravaara, cirka 12 kilometer utanför Kiruna. Huset ligger intill Torneälven och stora fönster på nedervåningen bjuder på en vidunderlig utsikt.
– Vi satt här en söndag efter bastun och tittade ut över älven och så kom jag på att efter jul kan vi basta på förmiddagen vilken dag som helst, det ser jag fram emot, säger Kristina Zakrisson och blickar ut genom fönstren.
Mellan 1994 och 2010 var Kristina Zakrisson riksdagsledamot för Socialdemokraterna. 2011 axlade hon rollen som kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd i Kiruna.
– De två senaste mandatperioderna har varit fokuserade på stadsomvandlingen, det är det som har upptagit den mesta tiden. Det har varit lärorikt, det här med detaljplaner, översiktsplaner och utvecklingsplaner är ingenting som man egentligen är jätteinsatt i utan det måste man sätta sig in i, så man lär sig oerhört mycket.
Hur mycket jobb har det varit?– Mycket, väldigt mycket. När jag började i januari 2011 så började jag skriva upp vilken tid jag kom och gick från jobbet och vilka tider jag satt i möten. Jag tänkte att jag med gott samvete skulle kunna ta ut det i ledighet sedan. Men efter tre, fyra månader slutade jag med det, för jag insåg att hur mycket ledighet jag än tar ut så blir det aldrig någon 40 timmars vecka. Det är väldigt mycket arbete, det är det.
Något som Kristina Zakrisson är nöjd med under åren som kommunalråd är samarbetet med övriga partier i kommunledningen.
– Första mandatperioden så var vi tre partier och andra mandatperioden var vi fem partier som samarbetade och jag tycker att vi har gjort det bra, och därför kommit fram i svåra frågor.
Att det nya stadshuset med tillhörande länskonstmuseum blivit verklighet tillhör också något av det som hon värderar högt. De svåraste frågorna har varit gruvstadsparksavtalen och infrastrukturen.
– En av svårigheterna, när det gäller E10:an till exempel, är att det inte är kommunen som avtalar om det, Trafikverket har väldigt mycket makt, samma när det gäller järnvägen. Det är inte alltid LKAB man kan ställa kraven mot. Och det blir lite svårt för det är egentligen bara LKAB som vi förhandlar med, så det är komplicerat.
Under kommunvalet i höstas backade Socialdemokraterna i Kiruna från 32 procent av rösterna till 25 procent.
Tror du att ditt beslut att inte ställa upp som kommunalrådskandidat påverkade valutgången för sossarna?– Det finns faktiskt de som har sagt det till mig, att du kunde väl ha låtsats att du skulle fortsätta ett år till och jag fick en förfrågan från partiet om jag inte kunde fortsätta. Men det är jättesvårt att säga, det finns de som påstår det, men det vet man inte om det skulle ha varit så.
Hur ska partiet hämta upp det här tappet?– Jag tror att det blir svårt för jag tycker att vi har väldigt populistiska tendenser i politiken i Kiruna. Det är en av mina svagheter som kommunalråd, jag är inte den som går ut och hojtar och viftar och lovar guld och gröna skogar. När jag lovar någonting så har jag både hängslen och livrem och ibland kanske man måste vara lite frikostigare med hur man utrycker sig. Men vi är ett seriöst parti och kommer att fortsätta vara det. Då är det svårt att slåss med de som inte tycker att det är viktigast att vara seriös utan viktigare att vinna populistiska poäng.
När Kristina Zakrisson välkomnar det nya året vänder hon blad i livet.
– Det känns bra. Jag tycker att det har varit slitsamt, det är stora frågor, det är klart att man våndas. Första året kunde jag fundera ibland, men herregud vad har jag tagit på mig, det är stora och omständiga frågor.
Vad tänker du göra nu?– Nu ska jag sätta mig och rulla tummarna och umgås med barnbarnen.
Så du går i pension?– Ja, det är min avsikt.
Kommer du ha några uppdrag?– Inte politiska i alla fall, jag har fått några förfrågningar och jag har några som jag funderar lite grann på men det är små uppdrag, inga politiska uppdrag, det tänker jag inte ha.
I tvättstugan står två symaskiner, en vanlig och en så kallad overlockmaskin. Den köpte Kristina Zakrisson för snart 15 år sedan och den har i det närmaste stått orörd sedan dess.
– Jag sydde mycket förut men det har jag inte hunnit göra nu, så att det hoppas jag kunna ägna mig litegrann åt.