Kiruna ridklubb har länge dragits med dålig ekonomi. 2016 skrev klubben en skrivelse till kommunen där de äskade mer pengar i årligt bidrag. Sedan 2004 har klubben fått samma årliga bidrag på 356 000 kronor från kommunen.
Sedan dess har läget förvärrats. Under verksamhetsåren 2016 och 2017 har den dåvarande styrelsen fått tampas med det som styrelsen kallar för oförutsedda utgifter. Det handlar om förändringar i personalstyrkan som inneburit utlösta semesterlöneskulder och rehabiliteringsåtgärder som gått över budget.
Senast förra hösten genomgick klubben en kris där fyra styrelseledamöter hoppade av, bland annat på grund av konflikter på arbetsplatsen.
När klubben kom i kontakt med kommunen under hösten så var läget akut.
– Det är de löpande utgifterna vi har, foder och personalkostnader, som vi inte klarar av, säger Jenny Lindberg.
Kommunen valde att gå in med ett extra föreningsbidrag på 300 000 kronor.
– Det var helt avgörande för om vi skulle kunna behålla våran personal och vårat hästbestånd.
Nu jobbar föreningen för att komma på fötter igen. Under våren anlitades en revisionsfirma för att gå igenom ekonomin. Dyra serviceavtal har sagts upp, hästbeståndet har inte ersatts när någon häst har gått vidare och personalstyrkan har slimmats.
– Det är nu det roliga börjar, nu vet vi var vi står någonstans, vi tittar på olika sätt att få mer sponsring och hur vi kan attrahera fler ridelever, säger Jenny Lindberg.
Kommunalrådet Kristina Zakrisson (S) känner till klubbens problem.
– De har stora ekonomiska problem och det är vi väl medvetna om. Vi har resonerat att vi kommer vara tvungna att gå in på något sätt, annats hänger ridklubbsverksamheten på en väldigt skör tråd, säger Kristina Zakrisson.
När Kiruna ridklubb ansökte om extra medel fattades beslutet snabbt att gå in med 300 000.
– Det var i det läget att de inte ens kunde köpa foder till hästarna.
Hon anser att det årliga bidraget kanske hade behövt höjas.
– Men det är svårt, för samtidigt hyr de ut till privata hästar och den minnesbilden jag har är efter att ha jämfört med till exempel Luleå vad det kostar att ha en privat häst, så har vi väldigt låga priser verkar det som, och då är det inte rimligt att man går in med mer medel kommunalt men man fortsätter att ha låga priser för de privata.