Sökandet efter malmen ger mig gåshud

Det finns en uppsjö av nyhetshändelser som alla är värda att nämnas, men besöket i LKAB:s nya undersökningsort i januari var något extra.Tanken på att sökandet efter malm som pågår där faktiskt är avgörande för Kirunas framtid ger mig lite gåshud. Provborrningar har genomförts hela hösten och även om det dröjer innan något definitivt besked kommer så ska svaren från en första sammanställning komma i början av året. Det ska bli spännande att fortsätta följa jakten på malm. 
Ingen har väl heller kunnat missa att det har hänt mycket som har med stadsflytten att göra under året. Det byggs för fullt i nya centrum och ett stort landmärke i Kiruna har försvunnit, stadshuset. Att se byggnader rivas och rulla på gatorna till nya adresser är något jag aldrig kommer att vänja mig vid. Jag ska erkänna att en och annan tår kommit krypande i ögonvrån när jag betraktat förändringarna i min stad. Åsikterna om stadsflytten må variera, men jag tror att alla delar en känsla i alla fall, och det är att Kirunas historia skrivs om och att det är rätt häftigt att få vara med. 
Det är alltid glädjande för en journalist, och även för er läsare gissar jag, när någon vågar ta bladet från munnen och berätta om sådant som det tisslas och tasslas om i kulisserna. Det är dessutom viktigt. Så en stor eloge till alla er som jag har fått möta under året och som vågat stå upp och berätta om det som är svårt, roligt, sorgligt och som ligger er närmast hjärtat. Jag ser fram emot ett nytt år och många nya möten.