Gruvstrejken riskerar att falla i glömska

Under måndagen var det 50 år sedan som gruvstrejken hade pågått i en vecka och i Kiruna fylldes stadshuset till brädden under ett stormöte. Det är också den här dagen som Christina "Kina" Edins barnbok "Här uppe ser man ju hela Kiruna" utspelar sig. Boken handlar om barnen Pentti och Stina som av en slump hamnar på strejkmötet i stadshuset. 
– Exakt idag för 50 år sedan så klättrade barnen i min bok upp på taket och spelade i klockstapeln och stormötet pågick nere i stadshushallen, säger Christina Edin. 
Hon var själv åtta år när strejken utspelade sig. Faktabitarna är tagna ur verkligheten men berättelsen är fiktiv.  

Med boken ville Christina Edin berätta en humoristisk berättelse om ett allvarligt ämne.
– Att förstå att vi alla är viktiga och att vi kan göra skillnad när vi går samman. Men mest tror jag att ville berätta den här historien för mig själv och minnas det.
Tanken med vernissagen under måndagen var att bjuda in förskolebarn, vilket också gjordes, men barnen uteblev. 
– Vi skulle nog ha besökt dem på förskolorna och pratat om det här, en inbjudan räckte inte. Vi kanske borde ta en tur till de närmsta dagisen här och säga att det här är viktigt, det här är något som barnen borde ha med sig, säger Karin Westergren, Kiruna konstgille.  

På plats vid vernissagen fanns Jon Sarri, Gruvtolvan. 
– Jag tycker att det känns viktigt att visa uppskattning för den här boken som handlar om våran historia. Och jag tycker att det är viktigt att föra det vidare till våra barn också. 
– Dels för att se vad generationerna innan oss har gjort, men även för Kirunas historia. Det är en viktig kamp som garanterat var jobbig för många. Man kan se vad man tillsammans i ett kollektiv kan göra för att påverka samhället, det tycker jag är viktigt för barnen att lära sig, solidaritet. 
Att det inte kom några förskolebarn tycker han visar att intresset är litet. 
– Vi föräldrar måste kanske ställa krav på att sådant här är viktigt, samtidigt förstår jag om rektorer och lärare har mycket att göra i skolan idag. 
 
Gunilla Kangas är ordförande för Kiruna konstgille. Att förskolorna uteblev får henne att undra:
– Håller vi på att bli historielösa? Tappar vi bort våran byggd? För det här är ju så nära oss, det borde tilltala en och få en att tänka på vad som har hänt och vad följderna har blivit av det.