Gunnel Andersson hade arbetat på LKAB i nio år när strejken kom. Först i köket på Bolagshotellet, sedan i köket på LKAB, både under och ovan jord. 1965 fick hon erbjudande om att börja jobba i verkstaden med motorlindning, alltså att linda koppartrådar i motorer. 
Under tiden i köket var en av uppgifterna att koka kaffe till cheferna. Men Gunnel Andersson upptäckte snart att för arbetarna i verkstaden var det inte tal om några kafferaster.
– Allting var annorlunda innan strejken. Vi fick inte koka kaffe utan det hade vi längst ner i ett skåp uppe på "läktaren" som det kallades. Man drog ut lådan och tände gasen och värmde under pannan, om det kom någon så var det alltid någon som visslade till varning. Dricka kaffe fick man göra i smyg. 

Snart ingick verkstaden också i tidsstudien, där en LKAB anställd kom och ställde sig bredvid när de jobbade och klockade  hur lång tid varje moment tog. Lönen betalades sedan ut på ackord.    
– De stod bredvid med en klocka och tittade på när vi jobbade och bytte lager och allt sådant. En del motorer fick man upp varenda skruv hur lätt som helst på. Men en del motorer som man fick höll man inte på att få loss skruvarna på, man höll inte på att få bort lagren ens, och då tjänade man mindre så klart. 
Även luncherna klockades. De som inte höll tiderna fick börja stämpla. Gubbarna i verkstaden gnällde ibland över dåliga ackord. 
– Vi kvinnor gnällde aldrig, vi tyckte inte att det var dåligt. Vi kom ju från köket och hade fått det mycket bättre. 

När strejken kom fick både Gunnel Andersson och hennes man, som också jobbade på LKAB, gå hemma. Paret hade två barn som var fem och åtta år gamla. 
– Jag hade ju alltid jobbat, så för en själv så kändes det ganska skönt att få vara hemma med barnen, men man pratade inte om det. 
Den julen vann Gunnel Andersson och hennes man Socialdemokraternas årliga skinklotteri. 
– När jag fick veta att vi vunnit så var min man på väg ut för att hämta en julgran med skotern. Jag sprang ut på balkongen och skulle ropa men såg bara bakljusen när han åkte iväg. Jag blev jätteglad över den skinkan. 

När hon gick tillbaka till jobbet efter strejken väntade förändringar. 
– Allting blev mycket bättre. Månadslön istället för ackord och stämningen blev bättre mot "höjdarna" som man sa. Och man kände sig inte lika övervakad.