De tillhör båda Arméns jägarbataljon, AJB, i Arvidsjaur. Carl-Johan Olofsson är internationell bergsmästare, Martin Erks bergsmästare.
När Herculesolyckan inträffade befann de sig i området för en bergsledarutbildning.
- Vi kom in på Kebnekaise fjällstation efter att ha kört isklättring med soldaterna, minns Carl-Johan Olofsson där vi sitter i ett rum på AJB och blickar tillbaka.
Fjällguiden Erik Sarri, Nikkaluokta, hade sökt Carl-Johan Olofsson i ett angeläget ärende. Nikkaluoktabon kom att spela en viktig roll i sökarbetet efter planet.
- Av räddningsledaren fick vi sedan koordinater till Drakryggen. Vi var tolv man från AJB som gav oss iväg på nio skotrar.
Tuff terräng
Vädret var fruktansvärt under torsdagen, kraschdagen. När de kom fram fick de nya koordinater till Tarfaladalen öster om Kebnekaise. De vände och körde dit.
Under kvällen och natten anlände räddningstjänst, polis och alpin räddningsgrupp till Kebnestationen. AJB:s bergsplutonen körde åter mot Drakryggen väster om Kebnemassivet.
- Vi var då 200 meter från vrakdelarna, men såg ingenting.
Under fredagen hittades de första vrakdelarna vid Storglaciären. Trots fyndet omöjliggjorde det dåliga vädret fortsatt sökarbete på grund av säkerhetsrisker. Vid lunchtid på lördagen kunde kraschplatsen lokaliseras.
På söndag kväll förstod räddningsledningen de höga riskerna med glaciären, dess sprickor, laviner och branta klippartier.
Carl-Johan Olofsson och Martin Erks utsågs till säkerhetsansvariga för all sök- och räddningspersonal och stannade till 13 april. De skulle dessutom utföra arbetet i den tuffaste terrängen.
Firning och klättring
Det innebar verksamhet i området från den snötäckta kammen mellan nord- och sydtoppen mot Rabots glaciär. Brant, brant.
- Där är det firning som gäller, förklarar Carl-Johan Olofsson.
- Och klättring, fyller Martin Erks i.
En del av vrakdelarna slungades upp på kammen, annat rasade tillbaka ner mot Rabots glaciär. Där har de två under augusti genomfört städarbete med delar ur Arméns jägarbataljon och bergsplutonen.
De beskriver den hektiska inledningen av arbetet på glaciären direkt efter kraschen likt ett lokomotiv som ångade fram. Den akuta uppgiften blev att få personalen att backa tillbaka, sänka tempot och styra upp säkerheten.
Bland annat byggdes fasta installationer med rep. Markradar togs in för att lokalisera sprickor.
- Om inte det gjorts hade vi haft dödsfall. Det var en himla tur att det gick att kalla tillbaka personalen, betonar Martin Erks.
Letandet efter svarta lådorna återupptogs i augusti.
- Vi fann snart chassit till en av lådorna. Haverikommissionen försökte analysera vart lådan hade kunnat studsa iväg. De partierna sökte vi igenom och hittade ganska snabbt voicerecordern, berättar Carl-Johan Olofsson.
Viktiga pusselbitar
När han skulle fira sig ner och stod med reprullen i handen såg han något orange i snön. En av de två "svarta" lådorna som det hade letats efter och talats om ända sedan kraschen, hade återfunnits.
- Ja, det var skönt. Framför allt säkerhetsmässigt. Ju fortare arbetet där uppe är klart, desto bättre. Sannolikheten för en olycka minskar ju. Haverikommissionen bjöd senare på middag.
Arbetet fortsatte. En av de kvinnliga poliserna snubblade praktiskt taget på en del av den andra lådan.
Därmed var de två viktigaste pusselbitarna hemma.
Senaste tiden har de sysslat med avstädning. Ett mödosamt arbete där ryggsäckar, korgar i lastnät och helikopter utnyttjas. Cirka sex ton har fraktats ner från fjället.
Fortfarande kan mindre kroppsdelar hittas. Dessa lämnas till polisen.
- Hur det arbetet känns? Ja, skönt och viktigt att kunna göra något för de anhöriga, säger Carl-Johan Olofsson eftertänksamt.
För båda gäller att uppgifterna i Kebnekaise varit de skarpaste någonsin.
- I den här terrängen har du kniven på strupen hela tiden, summerar Martin Erks.
- Det kan gå åt helsicke med bara ett felsteg.
Efter varje arbetspass har gruppen samlats, vissa tillfällen för debriefing, ibland bara för att dricka kaffe, ibland för bastu och en öl. Kuratorsstöd har funnits.
Rapport under hösten
Duon hyllar den samverkan som förevarit mellan olika myndigheter.
- På fältet har det fungerat väldigt bra. Hur enkelt som helst, intygar de och ger även eloge till boendet som erbjöds i Nikkaluokta.
Under hösten kommer haverikommissionens rapport. Avstädningen av området fortsätter nästa år, eventuellt längre.
De från Jägarbataljonen som deltagit i arbetet från början vill avsluta sin uppgift. Händelsen har satt djupa spår och att även få städa upp gör bearbetningsprocessen lättare.