Jägarsoldaten Tobias Lundberg och Kapten Carl Johan Olofsson arbetar med att hugga loss en vrakdel som sticker fram ur isen. Än i dag hittar soldaterna delar som väger uppåt 100 kilo, men Carl Johan visar också upp några små metallbitar i sin hand och förklara att det mesta som finns kvar inte är större än så här. I handen håller han fyra små bitar av någonting som en gång var ett flygplan.
Carl Johan Olofsson minns att molnen låg som en grå vägg över Kebnekaise den 15 mars 2012 klockan 15:57 när det norska arméflygplanet av typen Hercules C-130 kolliderade med bergskammen som sträcker sig mellan nord- och sydtoppen.
– Vi skulle ut på en nattövning, så jag hade ögonen på toppen hela dagen fram till olyckan. Piloterna kan inte ha sett någonting, berättar han.
Ombord på flygplanet fanns fyra besättningsmän och en passagerare. Alla omkom vid olyckan. Herculesplanet deltog i militärövningen Cold Response och var på väg till Kiruna flygplats när olyckan inträffade. Statens haverikommission skriver i sin slutrapport över olyckan att det inte finns någonting som tyder på att Herculesplanet försökt ändra kurs före kraschen och att ”besättningen inte var medveten om den förestående faran”.
När olyckan inträffade hade Herculesplanet 77 kilometer kvar till Kiruna flygplats.
Kapten Carl Johan Olofsson och resten av jägarbataljonen från Arvidsjaur var på utbildning i Kebnekaisefjällen när olyckan inträffade, och var också de första som kom till platsen efter kraschen. De hittade de första vrakdelarna och även den svarta lådan. Men kanske viktigast av allt är att det var dem som hittade flera av de fem personer som fanns ombord på flygplanet.
– Tankarna går ju till de anhöriga då. Och det väcker ju känslor i en själv också, så det är en någonting man måste gå igenom, berättar kapten Carl Johan Olofsson.
Men Herculesolyckan kan också ha fått konsekvenser för miljön i området. Uppe på Rabots glaciär finns inga mikroorganismer som kan bryta ner oljorna och bränslet som spridits efter olyckan, och det innebär att glaciärerna i området kan ha förorenats. Professor Gunhild ”Ninis” Rosqvist vid Tarfala forskningsstation:
– Vi har tagit isprover för att undersöka om föroreningarna satt smält ner i isen. Men än så länge har man inte kunnat uppmäta några farliga värden ur smältvattnet, berättar hon.
I år är sista gången som jägarbataljonen genomför en stor uppstädningsinsats på olycksplatsen. I framtiden kommer man bara återvända om nya flygplansdelar smälter fram ur glaciärerna. Nu ska alla som arbetat på platsen i stället gå vidare. Totalt har man fraktat ner 34,5 ton flygplansdelar från Kebnekaisemassivet.
Efter olyckan låg 40 ton flygplansdelar utspridda över Kebnekaise, och än idag ligger över fem ton vrakdelar kvar. Men alla delar av flygplanet kommer aldrig att kunna bärgas. Skärvorna kommer i stället för alltid finns kvar där uppe som ett ärr i bergssidan. En påminnelse om den molniga eftermiddagen i mars 2012 när fem personer miste livet.