- Om vi får ett positivt besked blir det fest i Kaunisvaara, men blir det ett negativt, ja då ... Då ryker det sista hoppet för människorna i en stor del av Tornedalen, sade han till Aftonbladets utsände den 29 juni 1975.
Ända sedan LKAB för drygt 40 år sedan undersökte malmens beskaffenhet har gruvhålet Sahavaara gapat öde. LKAB ratade området och satsade allt mer på gruvorna i Kiruna och Malmberget. Men när sedan Northland Resources började visa intresse för fyndigheterna vaknade drömmen på nytt.
- Det känns som om tiden stått stilla. Oskar drev saken hårt och han trodde på den, men att det nu blir verklighet känns helt fantastiskt.
Tror du att många gav upp när det inte blev något 1975?
- Absolut. Det är egentligen bara några politiker som hela tiden har trott att det kommer att börja brytas malm i Kaunisvaara. Vi har ju sett företag komma och gå här i Pajala så vi har blivit lite luttrade. Därför har inställningen varit: Ok det startas upp något, men det blir väl ändå ingenting utav det, säger Kurt Lind, arbetsförmedlare Pajala.
Pessimister kvar
Så Pajalaborna har fått använda det tornedalska uttrycket "ei se kannatte" (det är ingen idé)?
- Ja, det har man fått höra många gånger och än i dag används uttrycket. Det finns några riktiga pessimister som ännu inte tror på gruvan och kommer inte att göra det förrän första malmtåget rullar härifrån.
Frågan är om Oskar Karlström den 29 juni 1975 trodde på att Kaunisvaara skulle få fira att drömmen om en gruvbrytning i trakten blev verklighet.
Tyvärr för Oskar så fick han aldrig uppleva festen 35 år senare på Folkets hus i byn.