Väg 99 mot Kaunisvaara. För bara några månader sedan gällde det att som bilist vara alert när man körde här. Ett pärlband av malmbilar, yrkestrafik och pendlare trafikerade vägen. En vecka efter Northlands konkurs och drygt två månader efter produktionsstoppet ges det möjligheter att vara något mer avslappnad bakom ratten. Kuriren möter på väg hem till Erik Lantto, som bor i närheten av affären i Kaunisvaara, bara någon bil då och då.
Man skymtar den upprustade och för malmbilar anpassade väg 99 från Erik Lanttos köksfönster. Minst tre olika sorters klockor ger ifrån sig tickanden i köket. Det närmar sig lunch, mörkret är på väg att falla och Erik säger dämpat men bestämt att han tycker Northland har bluffat.
"Jag hade inte hört talas om bolaget innan, men alla tyckte att det var bra när de kom. Det var ont om arbete här på den tiden. Hade jag varit yngre när Northland presenterade planerna hade jag nog sökt arbete. Två av mina döttrar fick jobb i gruvan så det är klart att jag tyckte att det var bra. Men bolaget lovade mycket som inte blev gjort.
Det första informationsmötet som var i Folkets hus december 2007 var jag inte med på, inga andra möten heller.
När den första malmen rullade bort trodde jag att det skulle kunna hålla på i 50-60 år, det finns tillräckligt med malm för det.
Jag trodde att Northland skulle börja bryta i Sahavaara och inte Tapuli. Jag minns att jag drömde om tågtransporter därifrån till Finland, men så blev det inte. Att köra med lastbil kostade nog för mycket pengar.
En gång har jag besökt gruvområdet. Det är stort och djupt där, väldigt mycket arbete är gjort.
Allt är ju klart, så det är bara att börja spränga malm igen. Om det kommer någon som inte bluffar, kanske något bolag från Kina eller Australien, och kan få bäring, så visst vore det bra. Men det här var bara bluff."
Berättat för: