När vi ringer upp honom är han i full färd med att skriva manus. Deadline närmar sig och det är mycket att stå i.
Tjenare Klas, hur är läget?– Läget är väldigt bra tycker jag. Jag och Alfred (Svensson, reds. anm.) håller på att komma på lite nytt som vi kan göra, mer än Leif och Billy. Vi är mitt inne i en manusperiod så det gäller att försöka skriva och skicka in grejer innan deadline.
Vad har du för spännande på gång just nu?– Det är, som vanligt i den här branschen, lite hemligt. Men jag kan i alla fall säga att vi skriver på en grej som ska bli av på SVT. Sedan håller vi på att utveckla lite andra grejer också. Det känns grymt spännande!
Vad får dig att skratta?– Jag har ganska svårt för att skratta genom att bara titta på humor. Jag kan göra det när jag går på standup, men egentligen sitter skrattet långt inne för mig. Jag skrattar nog mest när jag är med goda vänner.
Men nog måste det väl bli många skratt under inspelningarna av "Leif & Billy"?– Ja, det blir det verkligen. Det är det roligaste med hela grejen, att man får skratta så mycket.
Har du alltid tyckt om att bjuda på dig själv?– Både hemma och i skolan har jag varit klassens clown. Samtidigt är jag inte en sådan som går in i ett rum och håller låda utan jag är ganska tyst och försiktig. Det var inte lätt att göra det framför kameran.
Har du alltid vetat att du skulle jobba med humor?– Jag hade egentligen ingen aning om vad jag skulle göra. Jag jobbade som målare i nio år men vantrivdes med det. Jag började med humorn för fyra år sedan men inte ens då hade jag en aning om vad jag klarade av eller vilken väg jag skulle gå. Men jag såg en möjlighet att göra något utan att plugga vidare.
Din karriär har ju gått spikrakt uppåt. Vilka är dina framgångsfaktorer?– Oj, vilken svår fråga! Jag vet inte. Kanske att jag varit väldigt orädd och vågat köra på fast jag inte har någon utbildning i det jag gör. Jag går en alternativ väg till de mål som jag vill uppnå.
Blir du ofta igenkänd på stan?– Ja, det blir jag faktiskt. Det är jättekul. Oftast är folk bara glada och ger mig massor av energi och motivation.
Vad inspirerar dig?– Jag vet fasen inte vart jag får min inspiration ifrån. Jag tror att jag snappar upp saker omedvetet. Det är ganska mycket från egna erfarenheter, saker jag varit med om och kan krydda till. Och så inspireras jag av Norrbotten.
Du är född och uppvuxen i Jokkmokk, flyttade till Hudiksvall just innan gymnasiet och nu bor du i Stockholm. Är Jokkmokk fortfarande hemma för dig?– Ja, Jokkmokk och Norrbotten är hemma för mig. Man har alltid någon jäkla hemlängtan till Norrbotten med naturen och allt det där. Hudiksvall är också hemma, men inte på samma sätt.
Vad betyder Norrbotten för dig?– Det är där mitt hjärta finns. Alla mina minnen från min mamma och min uppväxt. Jokkmokk och Norrbotten formade mig till den person jag är i dag. När jag åker upp till norr så känns det alltid som att jag aldrig varit borta. Det är väldigt äkta och handlar inte så mycket om image och att låtsas vara något. I Stockholm saknar jag det, här kan det vara ganska ytligt.
Har du något smultronställe?– Kvikkjokk! Jag älskar det stället, det är helt fantastiskt på alla möjliga sätt och vis.
Dina bästa tips till andra som vill lyckas i din bransch?– Våga tro på dig själv. Kolla inte bara vad andra anser är rätt och fel, känner du att du har något som du tror på så finns det många plattformar att testa om det fungerar på. Våga misslyckas och se det inte som ett misslyckande utan lär dig något av det. Och slutligen – våga lita på din magkänsla. Den har guidat mig många gånger.