Fadderskapet gav nya insikter för familjen

För nio år sedan mötte Minna Frankki i Kärrbäck sitt fadderbarn, fyraåriga Ricardo Brusco, för första gången.
Sedan dess har hon stöttat den skola som inte minst lärt Ricardo och hans kamrater begreppen gemenskap, kärlek och omtanke.
- Ett fadderbarn ger nya insikter, säger Mina Frankki.

KÄRRBÄCK2007-03-10 06:00
Klassens fadderbarn på lågstadiet väckte Minna Frankkis förståelse för vikten av att hjälpa andra. Då var hon åtta år, sedan dess har känslan aldrig lämnat henne.
För elva år sedan blev hon och maken, Lars Frankki själva faddrar. Tillsammans letade de efter en organisation som passade deras krav, främst ville de få kontakt med ett engelskspråkigt land. Det blev Hoppets stjärna och landet Trinidad-Tobago.
- Via Hoppets stjärna får man en mer personlig kontakt med barnet och det kändes bra, säger Minna Frankki.

Började med ett foto
En liten pojke med namnet Ricardo Brusco kom in i familjens liv. Det började med ett fotografi, då var han två år.
Två år senare var det dags för ett besök. På flygplatsen möttes paret Frankki av en chaufför och fyraåriga Ricardo klädd i skoluniform samt hans följeslagare Naomi Reid, föreståndare för Maloneyskolan som drivs med hjälp av Hoppets stjärna.
- I bilen stirrade jag bara rakt fram för att undvika att börja gråta på grund av all fattigdom som syntes utanför bilrutorna, säger Minna Frankki.
På Maloneyskolan var det bättre - om än fattigt. Naomi Reid som har upplåtit sitt hus till skolan bodde själv i två rum och kök, skolans lokaler var utrustade med en ordentlig toalett samt en gasspis och allt var rent och snyggt.

Nya insikter
Besöket gav Minna Frankki en ny insikt i fadderverksamhetens betydelse.
- Jag började förstå att min insats inte bara handlade om att lära ett barn att läsa och skriva, lika mycket handlade det om att lära ut gemenskap, kärlek och omtanke, vilket inte är en självklarhet.
Som ringar på vattnet spred barnen detta vidare till sina familjer, vänner och släktingar.
- Man betalar till ett barn men insatsen sprider sig vidare och det är glädjande att se, säger Minna Frankki.
Efter det första besöket höll hon kontakt med Ricardo och hans familj samt Naomi Reid, via brev och fotografier deltog de i varandras vardag. I familjen Frankki finns nu även dottern Jenny som föddes för sju år sedan.
Ricardo och hans syster Crystal kallar henne för "sister Jenny" även om de endast har träffat henne via bilder och några enstaka ord i mobiltelefonen.
Kontakten har gjort att Jenny har fått en annan förståelse för barns situation, enligt Minna Frankki.
- Ett fadderbarn gör att ens egna barn får en mer konkret bild av andra barns förhållanden. Jenny ser foton av Ricardo, hans skola och människorna omkring honom och det har skapat en annan förståelse hos henne.

Betydelsefull för alla
Även för Ricardo är kontakten viktig, poängterar Minna Frankki.
- Att veta att någon långt bortifrån bryr sig om en betyder mycket, det är inte minst uppskattat från hans föräldrar. Själv känner jag också hur mycket kontakten har betytt för oss alla, säger Minna Frankki.
I dag är Ricardo 13 år, han har lämnat den sexåriga skolan till förmån för Secundary high school vilket motsvarar vårt högstadium. Hans ambition är att läsa vidare för att få ett bra jobb och tjäna pengar så han kan komma till Kärrbäck och hälsa på.
- Då känns det att man har brytt sig. Jag har inte gett honom undervisningen i skolan men jag har gett honom motivation att läsa, säger Minna Frankki.

Kär återkomst
När hon återvände till Trinidad-Tobago i januari månad stod Ricardo åter på flygplatsen för att möta henne. Det blev en kär återkomst för dem båda.
Och bilresan var inte lika ångestfylld som för nio år sedan. Minna Frankki har lärt sig en hel del sedan dess.
- Barnen där nere som ges möjlighet att gå i skola och har tillgång till mat samt föräldrar som bryr sig har det bättre än många barn här hemma, säger hon.
Hon har aldrig ångrat sitt beslut att bli fadder.
- Det är jättebra, visserligen vet jag inte hur det kommer att gå för Ricardo i framtiden, han lever i en tuff värld men han har fått en början, säger hon.
FAKTA Fadderorganisationer
I Sverige är Plan, Barnfonden och SOS Barnbyar några av de mest kända organisationerna som arbetar med fadderbarn.
Tillsammans har de drygt 160.000 faddrar - 80.000 av dem finns i Plans verksamhet, 60.000 i SOS barnbyar och 22.000 personer i Barnfonden.
Deras verksamheter når miljontals människor i Latinamerika, Asien och Afrika.
Konceptet för Plan och Barnfonden liknar varandra - varje fadder skänker 200 kronor i månaden till samhället där fadderbarnet bor - inte till barnet personligen.
SOS Barnbyar använder pengarna till att skapa byar där hemlösa barn får ett nytt hem.
Utöver dessa finns ytterligare organisationer för fadderverksamhet:
Barnsamariten: En ekumenisk insamlingsstiftelse som grundades 1980 och samarbetar med lokala församlingar och organisationer. Hjälparbetet bedrivs bland nödlidande barn och familjer där hälso -och sjukvård är en viktig del i arbetet. Det huvudsakliga arbetet har varit förlagt till Brasilien, under senare år har de också etablerat sig i Etiopien och Zambia samt Östeuropa. Fadderbidragen går till barnhem/kriscenter, daghem, skolor, soppstationer och hjälp till självhjälpsprojekt.
Erikshjälpen: Arbetar för att förstärka barnens situation där tillgång till utbildning är huvudfrågan. Insatserna bygger på människors en egen drivkraft och att ge dem möjlighet att själva skapa sig en bra framtid.
Individuell Människohjälp, IM: En svensk biståndsorganisation som grundades 1938. Har idag verksamhet i 15 länder världen över. Deras insatser utformas som hjälp till självhjälp. IM har över 30.000 medlemmar och volontärer.
Läkarmissionen: Erbjuder två typer av fadderskap, fadder och gatubarnsfadder. Kostnaden är 200 kr per månad. Gåvorna finansierar hela fadderprogrammet på den plats man valt.
Gatubarnsfadder: Stödet riktas till alla gatubarn som Läkarmissionen hjälper. Beloppet är valfritt och betalas månadsvis via autogiro.
Hoppets stjärna: En oberoende insamlings- och biståndsorganisation vars arbete bygger på de kristna värderingarna. Organisationen ger stöd till omkring 150 projekt i fyra världsdelar där bland annat Östeuropa ingår.
Samtliga organisationer har ett så kallat 90-konto, vilket innebär att insamlingsverksamheten kontinuerligt granskas av Stiftelsen För Insamlingskontroll, SFI, och av auktoriserade revisorer.
Källa: Organisationernas hemsidor på internet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!