"Minne, manne, månne...". Kuriren tittar in i den vita tvättstugan, som disponeras av Karlsviks intresseförening, och hamnar mitt i röstuppvärmningen inför torsdagskvällens genrep. Ett tjugotal av de medverkande i kabarén står i en ring. En av dem är Bodil Nilsson, initiativtagare till de revyer med motståndstematik som gjordes med i slutet av 1970-talet och en bit in på 80-talet.
– Det började med att vi kämpade mot kommunens planer på att riva husen här ute. Vi uppvaktade bland annat kommunalråden med sång och vann till sist kampen mot husrivningen, säger hon.
1982 sattes Sture Karlssons "Spelet om järnverket" upp. Tillsammans med professionella skådespelare från Norrbottensteatern berättade man historien om det gamla järnverket i Karlsvik. Men efter det här arbetarspelet var det slut med revyerna – tills nu.
Intresseföreningen har fortsatt att vara aktiv genom åren, och lördagens kabaré sammanför teman från förr med aktuella nummer. Under Karlsviksdagen i fjol fick Bodil Nilsson idén till att göra en ny revy med teater, nutidshändelser och med det som de kämpade för förr i tiden.
I oktober träffade hon regissören Ulla Lyttkens och Håkan Rudehill (som skrivit texter och musik) första gången, och sedan februari har var och en i ensemblen övat på sina nummer på egen hand. Under de senaste veckorna har ensemblen samlats för gemensamma rep och utvecklat föreställningens struktur.
I sammanlagt 19 nummer avhandlas ämnen som nedskräpning och vad Karlsvikshusen kallades för innan de fick reguljära gatuadresser. Det blir också besök hemma hos disponenten.
Kabaréns rekvisita är av det handfasta slaget:
– Disponenten körs fram i veteranbil, en riktig traktor medverkar i "traktorrapen" och eftersom vi inte fick tag på en riktig ko så har vi i stället en häst som föreställer en ko, säger Bodil Nilsson.
Bland de som sitter i grässlänten och ser genrepet och gillar stämningen finns Yessiqa Lövbrand, som gjort koreografin.
– Det är ett så bra gäng! Det känns bra att komma hit och uppleva gemenskapen och jobba ihop.
Kabarén spelas en enda gång på lördag klockan 14 och det är gratis inträde. Det finns inga speciella sittplatser, utan Bodil Nilsson skickar med en uppmaning:
– Ta med något att sitta på och regnkläder!