En stor del av föremålen på museet har skänkts av Ester Pietula som från 1950 fram till sin pensionering 1980 arbetade som distriktssköterska i Karesuando. Hennes arbetsområde var stort och ödsligt och många patientbesök gjordes på platser dit det saknades bilväg.
I Vita huset finns dels saker som hon använde i sitt yrkesutövande och dels bruksföremål från hemmet. Ester Pietula var mån om att bevara gamla saker som hon sedan gav till hembygdsgården som ett minne av en svunnen tid.
Alla gåvor är märkta med hennes initialer EP och det råder ingen tvekan om att hennes saker varit viktiga för museets utformning. Bland annat finns ett speciellt sjukhusrum där sjukvårdsinstrument blandas med medicinburkar och fotografier.
– Sedan har vi även många föremål som skänkts av andra från bygden, berättar Arne Töyrä, ordförande för hembygdsföreningen i Karesuando.
Länsmansgården byggdes 1888 och var fram till 1965 hem för byns landfiskal. Sedan 1996 då hembygdsföreningen började disponera byggnaden har den restaurerats i klassisk i fyrtiotalsstil. Inne i den anrika byggnaden möts man av flera kulturer. Den samiska, den svenska och finska tornedalskulturen och den norska havsfiskekulturen.
Museet finns på två våningsplan och det är omöjligt att inte känna historiens vingslag när man går runt på de knarrande golven.
Man får en unik inblick i hur dåtidens levnadssätt och kulturer påverkade och formade människan i den här delen av landet.
– Det här är en personlig favorit, säger Arne Töyrä och pekar på en bild där en man kör timmer med häst. Det är vinter och timmerlasset är gigantiskt i förhållande till människan och hästen.
Vita Huset är inte bara ett hembygdsmuseum utan lika mycket ett krigsmuseum. Till gården hör en flygelbyggnad och en bastu som har användes som avlusningsbastu under evakueringsåren 1944-45. Ett rum är fyllt med saker från krigsåren och man får kännedom om hur människorna i Karesuando berördes av andra världskriget.
På gården finns en minnessten för att hedra Norges reservpolisgrupp Bryhn, som kom till Karesuando 1945 för att upprätta transportvägar till Kautokeino. Där fanns norska reservpoliser som skulle förses med livsmedel och material för att med kort varsel kunna rycka in i Norge längs Skibottendalen.
Lite oväntat är det vintern som är högsäsong för Vita huset. Mellan november och mars fylls huset av engelska turister som bor på det brittisktägda hotellet i finska Karesuvanto på andra sidan Muonio älv. Hit körs gästerna med buss från Enontekis flygplats för att få ta del av norrsken, skoterkörning och vildmarksliv.
När de vintertörstande turisterna har en ledig dag så brukar de promenera över bron för att titta på Sveriges nordligaste kyrka och för att besöka Vita huset. Vissa veckor kommer 40-50 per dag till museet.
Det stora intresset har gjort att hembygdsföreningen börjat ta inträde på tre euro för att få in lite pengar till sin verksamhet. Arne Töyrä påpekar att kaffe och fika ingår i priset. Något som brukar vara väldigt uppskattat bland besökarna.
– Engelsmännen är helt tokiga i hembakat. Speciellt kanelbullar, säger han och skrattar.