Spekulationerna har varit många. Hur tog sig coronan till Karesuando? Den slog till mot bland annat äldreboendet i mitten av juli där åtta boende och lika många i personalen insjuknade. En av de boende dog.
– Situationen var verkligen hemsk. Vi gick på knäna totalt och bad om förstärkning. Vi var helt slut, berättar en av de två föreståndarna på äldreboendet Videgården, Anita Närvä.
Socialchef Håkan Dahlqvist, Kiruna kommun, var satt att hantera frågan från kommunens håll under vecka 30 när ordinarie personal var borta.
– Förvaltningen fick kännedom om situationen torsdag vecka 29 och bad verksamheten i Karesuando i första hand samordna personalbehovet med Vittangi. Måndagen den 20 juli satte vi oss och ringde in folk från centrala Kiruna. Jag anser att vi agerade så fort vi bara kunde och fick snabbt in tre vikarier; två till dagen och en till natten. Den 23 juli förstärkte vi med ytterligare två anställda från Kiruna.
Karesuando ligger 18 mil nordost om Kiruna. Att ta personal därifrån innebar att övernattningar var tvunget erbjudas. Det ordnades i byns vandrarhem. Utbrottet skedde mitt i sommaren, mitt i semestrarna och underbemanningen. När vi är på plats i mitten av augusti är ordinarie personal tillbaka och förstärkning behövs inte i lika stor grad. Föreståndaren Anita Närvä ska precis börja jobba igen. Hon var en av de åtta i personalen som insjuknade.
– Jag har varit borta i tre veckor. Isolerat mig totalt, berättar Anita.
– Och jag fick inta gäststugan, säger maken Gustav Närvä.
Han beskriver situationen i trakten som mycket obehaglig under sommaren.
– Folk visste ju att Anita var en av de sjuka så de undvek mig på affären, vände håll när jag kom mot dem, hälsade inte ens. Coronan har verkligen fått en att förstå vem som är ens vänner och inte.
I ett samhälle på knappt 300 personer är det här förödande. Det menar Lena Esberg som precis som Anita jobbar på Karesuandos äldreboende och även hon insjuknade.
– Sjukdomen är knepig med feber, hosta och kraftlöshet. Men det är ändå ingenting jämfört med den psykiska biten av den. Folk såg en som någon med spetälska, det var hemskt. Just ryktesspridningen och människors hysteri kring sjukdomen kändes värre än sjukdomen i sig.
Lena var sjukskriven i 15 dagar. Den afton vi svänger förbi utanför hennes jobb på Videgården jobbar hon kväll men kommer ut en sväng och berättar om sina upplevelser. Hon är glad kunna röra sig ute i samhället igen, ett samhälle som denna tisdagskväll ligger lugnt och stilla. Det mesta är stängt men den bemannade macken är öppen, så vi kliver in.
– Ja, nog har det här påverkat byn alltid. Man hörde från dag till dag att "Jaha, nu har den familjen insjuknat, och nu den" och så vidare. Man märkte hur smittan for fram mellan gårdarna, säger Mats Eliasson som driver macken tillsammans med sin bror och sin mor.
Han har satt upp platsfönster mellan sig och kunden i kassan och försökt skydda sig så gott det gått. För Karesuandos del kom många av de insjuknade att kopplas till äldreboendet Videgården. Vad kan ha hänt? Jeanette Renblom är avdelningschef för äldreomsorgen öst som Karesuando tillhör i Kiruna kommun. Hon säger så här om situationen som var:
– Just när det hela bröt ut runt 20 juli var jag på semester och socialchef Håkan Dahlqvist trädde in för mig. Men jag hade ju koll på att vi gjort helt enligt rekommendationerna och haft skyddsutrustning tillgänglig, bra rutiner och mycket information kontinuerligt om läget. Som jag ser det hade vi inte kunnat göra på något annat vis än vi gjorde.
När hälsocentralen på orten började få in fall av misstänkt covid bestämde man sig för att testa vårdpersonalen i Karesuando. Det skedde måndagen den 27 juli.
– Vi konstaterade många fall där och då, ja. Vem som var nummer ett går förstås inte att säga, det är ju en samhällssmitta det handlar om, säger Irene Kylmäniemi, verksamhetschef på Norrskenets hälsocentral.
När smittskyddsläkare Anders Nyberg, räknar ihop antal fall av konstaterad covid-19 i Karesuando är siffrorna tydliga.
– Av de 260 fall av covid-19 som konstaterats i hela Kiruna kommun har 23 stycken hittats i Karesuando. Det är en tämligen hög siffra.
Nu, så här i slutet av augusti har lugnet lagt sig i trakten berättar Nystedt. Så även på Videgården. Lena Esberg, som kom ut under sitt kvällspass för att prata med oss, säger i grinden innan vi går:
– Det är en lömsk sjukdom. Jag kände på lördagskvällen den 18 juli att jag hade lite feber när jag kom hem från jobbet. Dagen efter var symptomen kvar så jag stannade hemma. Först efter en vecka kom hostan. Jag tycker man ska sluta leta bovar och beskylla varandra. Alla kan drabbas, så är det bara.