Det finns hur många lopp som helst att välja mellan, varför blev det just Paris maraton?
– Jag har velat springa det länge. Vi sprang New York maraton 2014 och tyckte att Paris verkade kul. Man startar vid triumfbågen och springer förbi Eiffeltornet och Seine så det blir som en sightseeing. Vi har åkt på paketresor tidigare men den här gången har vi bokat allt själva så det blir roligt, och utmanande också.
Det ska bli kul. Det är ju bra klimat där också, lite varmare än här men ändå inte för varmt. Nackdelen men vårt klimat är ju att vi inte har kunnat träna så mycket med all snö och slask och allt så det har blivit lite mer inomhusträning, säger Viktoria Johansson.
Du ska alltså springa tillsammans med din man Magnus, men hur startade egentligen ert löpintresse?
– Det var jag som började springa, min kompis syrra behövde få ihop ett lag till vårruset. Det var fem kilometer och det var jättejobbigt, jag fick gå många sträckor. Jag tänkte till året efter så måste jag träna så att jag orkar springa hela vägen. Sedan blev det så att jag sprang tjejmilen ett par gånger och så såg jag Stockholm maraton på tv och anmälde mig. Då tränade jag så mycket att Magnus också tänkte att han måste börja så att man kan umgås, det tar ju sån tid. Så vi sprang Stockholm maraton tillsammans. Det var kallare än på julafton, fyra grader, regn och det blåste 17 meter i sekunden så det blev att springa för att överleva.
Det krävs väl en del pannben?
– Ja, men att bryta finns ju som inte. Inför Stockholm maraton hade vi laddat ett helt år. Efteråt såg vi att det var många som hade brutit på grund av vädret men att det hade jag inte haft en tanke på. Man skulle ju bara i mål – då springer man mycket med huvudet.
Hur är det att springa tillsammans?
– Det är bra att vara två så att man kan motivera varandra. När det är lite mer sightseeing är det roligt att få vara tillsammans och se det man springer förbi.
Hur har träningen gått?
– Vi anmälde oss lite sent, i november, så vi har försökt springa så mycket som möjligt. Vi tar långpass på två till tre och en halv mil på helgerna tillsammans och tränar individuellt på veckorna. Det har varit lite trixigt att passa in så att det inte är för kallt men det har gått bra. Vi har nog haft lite tur. Det har varit kallt någon gång men det är ändå bättre än att stå på löpband. Sista tiden har det blivit fem till sju mil i veckan.
Men hur gör man för att inte halka?
– Icebugs! Det är ett måste. Magnus provade med broddar en gång men de ramlade ju bara av. Det ska bli kul att springa på asfalt, det har man ju längtat efter. Nu är det svårt att springa, det är tinat och gropigt och halkigt så jag ser fram emot när det tinar bort.
Vad har du för förhoppningar inför söndagen?
– Målet är att ta sig runt till att börja med. Jag hoppas att det ska gå lätt, vi har ju ändå hunnit träna en del innan. Jag skulle vilja springa på 4.15 men det viktiga är att springa på ett behagligt sätt utan att skada sig.
Vad är då tjusningen med maraton?
– Att man har ett mål att träna till, det gör att man håller upp motivationen. Att hitta lopp på andra ställen och semestra samtidigt är också roligt. Men jag springer ju ändå, om jag inte springer blir jag grinig och irriterad.