Mitt i ett ovanligt myller av folk på Folkets hus, sitter George Scott och läser igenom sitt manus inför föreläsningen.
– Det är lite nervöst. Jag har nog aldrig föreläst för så här många ungdomar, medger han och nickar mot folkhavet.
"Sveriges främsta boxare genom tiderna" blev adopterad till Sverige från Liberia som sexåring, "kom fel" i skolan, men lyckades hitta rätt kurs i livet via bra vuxenkontakter. Han tackar en svensk familj i Liberia, en lärare som fanns med hela skolgången, men framför allt boxningen och tränaren Kjell Fredriksson.
– Genom boxningen fick han mig att vara en person att vara stolt över.
Dagens tema är ADHD. Har han själv någon diagnos?
– Det skulle inte förvåna mig, säger han och skrattar, men det har han inte tagit reda på.
– Det är så många barn, som bara är barn helt enkelt och kanske bara tar lite längre tid att mogna. Vi är så snabba med att sätta en diagnos. Men jag kan känna igen mig själv och hur missuppfattad man kan bli som liten.
Drömmen att bli världens bästa boxare gav George Scott fokus, men han tycker att många unga i dag saknar driv. Samtidigt är det väldigt stressigt för dem, men de sitter mest still med sina telefoner och har slutat röra på sig.
Det börjar bli dags att bänka sig och dagens första föreläsare är Mirjam Jakola, som fick sin ADHD diagnostiserad när hon var 26 år i samband med att hennes son utreddes.
– Hela mitt liv förändrades. Min dagboks alla varför fick plötsligt ett därför, beskriver hon för ett nära nog fullsatt Malören.