Det är tisdag morgon den 1 november, första dagen "på riktigt" på nya jobbet, fram till i dag har Verner Lundholm jobbat dubbelt tillsammans med räddningschefen Arto Koivumaa som gått i pension.
Verner Lundholm bor med sambo i Risön, han är född och uppvuxen i Kalix, familjen bodde i Hällfors.
– Vår familj hade inget lantbruk men de fanns runt omkring oss, och det kan vara en anledning till att jag började drömma om att jag en dag ska ha ett eget lantbruk. Friheten och att ta hand om naturen lockade och lockar fortfarande, det är fortfarande mitt drömjobb. Det kommer kanske en tid för det, eller så förblir det en dröm och då slipper den ju bli förstörd av verkligheten.
Vägen till räddningstjänsten började år 2002, ingången blev civilplikten som räddningsman som det då hette och sedan deltidsbrandman. Sommaren därpå fick han sommarjobb inom räddningstjänsten, han kom att bli kvar och anställningen övergick sedan i tillsvidare.
– Jag har provat allt från räddningspersonal i beredskap (rib) till brandinspektör och nu räddningschef. Det känns väldigt bra, det här är ju ingenting som "fallit ned i huvudet" på mig, jag har haft den här ambitionen.
Verner Lundholm säger att intresset för att arbeta inom räddningstjänsten utvecklades allt eftersom och en förändring han hoppas på är att fler kvinnor ska söka sig till yrket.
– Jobbet är fysiskt, absolut, men många kan klara det. De fysiska testerna skrämmer många, men de är inte så tuffa som många tror, jag önskar verkligen att fler ville prova.
På väggen inne i räddningstjänstens foajé hänger bilder på medarbetarna. De är totalt 38, varav 13 på heltid och övriga är räddningspersonal i beredskap. Varje arbetslag består av tre heltidsbrandmän och tre räddningspersonal i beredskap och två är stationerade i Töre.
– Tack vare beredskapsmedarbetarna så får vi in så många fler kompetenser i räddningstjänsten, vi har allt från förskolepersonal till tekniker hos oss.
Det är uteslutande män på bilderna, av 38 medarbetare är två kvinnor och kvinnorna är stationerade i Töre.
– Det ser inte bra ut, jag är medveten om det. Vi ska spegla samhället i stort och det gör vi inte när vi inte lyckas rekrytera kvinnor. Så här ser det tyvärr ut på många håll i landet. Jag hoppas på en förändring och vi jobbar för den, ett sätt är att berätta om vårt yrke och uppmuntra kvinnor att söka sig till oss.
Det bästa med ditt jobb?
– Arbetskamraterna. Jag känner medarbetarna i gruppen väl, jag känner deras stöd och jag känner mig så trygg som man kan känna sig. Det är också lätt att trivas när du känner att du gör någonting meningsfullt, och det är ju känslan när du åker hem från ett larm och vet att det var vi som gjorde skillnad. Det kan handla om skillnaden mellan liv och död eller skillnaden mellan att en familj bara behöver renovera köket i stället för hela huset efter en brand. Det händer inte varje dag, men kanske flera gånger per år.
Arto Koivumaa var en erfaren räddningschef med många år i yrket.
– Det är en förmån och en last att efterträda Arto. Förmånen är att jag fått jobba med honom i många år och jobba dubbelt med honom som var en av de mest erfarna räddningscheferna i Norrbotten och på det sättet hade jag inte kunnat vara bättre rustad. Lasten är att förstås att komma efter en sådan ledare, säger Verner Lundholm.