Det var den 24 augusti 2018 som bussolyckan inträffade i Kuopio. En buss som tagit av vid en motorvägsavfart föll från en bro ner på ett järnvägsspår. Fyra passagerare omkom. Därtill skadades nio personer allvarligt och tio lindrigt. I bussen färdades en grupp pensionärer från Kalix.
Olycksutredningcentralen i Finland skriver i ett pressmeddelande att säkerheten måste förbättras i hela bussbranschen. De skriver även att busschauffören hade lite erfarenhet av olycksfordonet och att avfarten var ganska kort och saknade trafikmärken som kunde uppmana till inbromsning. Dessutom begränsade den park som fanns mellan motorvägen och avfarten sikten mot korsningen. Tillsammans bidrog dessa omständigheter till olyckan. Dödsfallen och de allvarliga skadorna var en följd av fallet ner på tågbanan från en höjd på ungefär tio meter. Det fanns inga tekniska fel som påverkade olyckan.
"De flesta bussföretagen saknar dokumenterad säkerhetsledning, som möjliggör systematisk utveckling av säkerheten", skriver olycksutredningscentralen.
– Ett dokumenterat säkerhetsledningssystem ger transportbeställaren möjlighet att bedöma tjänstens säkerhet vid sidan om priset. Utvecklingen av säkerhetsledningssystem har dock varit beklagligt långsam inom bussbranschen. I övriga trafikformer, såsom i luftfarten, spårtrafiken och sjötrafiken har ärendet framskridit bättre. Det finns skäl att i rask takt sätta säkerhetsledningen i ordning också inom bussbranschen, konstaterar utredningsledare Kai Valonen.
Olycksutredningscentralen anger i rapporten sex rekommendationer för att förbättra säkerheten.
* Att kommunikationsministeriet upprättar bestämmelser, med vilka säkerhetsledningssystem tas i drift inom hela bussbranschen. Till exempel behövs arrangemang för att välja en chaufför enligt arbetsuppgiften, en ordentlig företagshälsovård, bra arbetsskiftsplanering och en maximalt säker materiel. Ett bra system omfattar också lärande från olyckor och tillbud.
* För det andra rekommenderar Olycksutredningscentralen, att de universitetsfakulteter som tillhandahåller läkarutbildning ser till att grunder i körhälsa ingår i grundutbildning, specialiseringsutbildning och fortbildning av läkare. Målet ska i synnerhet vara att läkarna känner till särdragen i en yrkesförares yrke, körhälsokrav och inverkan av körhälsan på säkerheten. För tillfället varierar utbildningen enligt universitet och den är relativt ringa.
* För det tredje rekommenderas att kommunikationsverket lägger till identifiering av hyperglykemi, det vill säga högt blodsocker, i körhälsoanvisningarna, liksom också de åtgärder som följer av detta, i synnerhet vad gäller yrkesförare. Utredningen redogjorde för att detta nämnts enbart kort i körhälsoanvisningarna, trots att det finns forskningsinformation om problemet. Långvarig eller akut hyperglykemi kan försämra uppmärksamheten, observationsförmågan och informationsbehandlingsförmågan. Dessa symptom som påverkar nervsystemet kan vara av plötslig eller långvarig karaktär. Det händer ofta att detta inte utreds i olyckssituationer, varför hyperglykemi sannolikt har en inverkan på olyckor oftare än vad som är känt.
* Olycksutredningscentralen rekommenderar också, att kommunikationsministeriet kontrollerar krav och praxis i anslutning till uppföljningen och säkerställandet av busschaufförers hälsotillstånd samt ser till att sannolikheten för och följderna av förlorad funktionsförmåga är kontrollerade på samma sätt som inom övriga trafikformer. Även psykisk hälsa och hantering av trötthet bör beaktas.
* Därtill rekommenderar Olycksutredningscentralen, att Trafikledsverket i vägnätet kartlägger ställen där en möjlighet att tunga fordon faller på förlängningar av en motorvägsramp och planerar korrigerande åtgärder för dessa tillsammans med kommunerna och NTM-centralerna. Dessa utgörs till exempel av röjning av sikthinder, styrning till en lämplig situationshastighet, förbättring av ramp- och korsningsgeometrin och extra hastighetssänkande räcken vid olika punkter.
* Slutligen rekommenderar de att Transport- och kommunikationsverket i sitt internationella samarbete aktivt främjar att kollisionsvarnare, nödbromsningssystem, filvakter och anordningar som övervakar förarens vakenhetsgrad, vilka redan etablerats på marknaden, utbreds i bussar. På grund av möjligheten av en stor olycka är det motiverat att kräva mer säkerhetsutrustning än i övriga fordonskategorier.