Uppsk(r)attad revypremiär

För tionde året var det dags för Morjärvsrevyn att inta scenen. Salongen i Framtidshuset, som rymmer 82 personer, var fullsatt under lördagens premiär. Som alltid är det Staffan Sohlman som skrivit större delen av manuset.
– Det är små händelser i vardagen som inspirerat mig i mitt skrivande. Som de inställda tågen till exempel, sent en kväll slog det mig att kanske samerna vill driva renar efter järnvägen när den lika är nedlagd, säger han.
Föreställningen inleds med sången Ingenting går upp mot gamla Morjärv. Sedan drar galenskaperna igång och publiken är genast med på noterna. Det bjuds på korta sketcher om bland annat fylla, pensionärer, jakt och hembränt. Till skillnad mot övriga revyer häcklas ingen den här gången.
– Alla kan se den utan att ta illa vid sig. I år är det bara allmänt tokigt, säger Margareta Sundkvist.
I år är hon med i ensemblen för femte året i rad. Får hon bestämma själv så spelar hon helst gamla tanter.
Bjuda på sig själv
– Det är jätteroligt att bjuda på sig själv när man ser att publiken har kul och skrattar, säger hon.
En särskilt uppskattad del i föreställningen är när två fyllon ska pissa tillsammans. De står sida vid sida och den ena frågad den andre varför det inte låter när han pissar.
– Jag pissar längs benet, svarar han.
– Men då blir det ju blött!
– Nä, det är ju ditt ben.
När revyn nått sitt slut är det en småfnissande, upprymd publik som tackar för en underhållande föreställning. Trots att klockan blivit mycket tycks ingen vara särskilt trött.
– Lika bra som alltid, kanske till och med bättre, säger en gammal man när han tackar för sig och går hem med ett brett leende på läpparna.