Behandlingsassistenten Johan slogs till marken med en socka full av batterier, facket larmar om en tuff arbetsmiljö och under förra året gjordes tio polisanmälningar. Vad händer innanför väggarna på Johannisbergs ungdomshem i Kalix? I en stor artikelserie ger Norr Media en unik inblick hos en arbetsplats som ger ungdomar på glid en andra chans i livet och som under 2020 kan bli en av Kalix största arbetsgivare.
Det var Marcus Rönnbäcks sista arbetsdag före han skulle börja arbeta vid ett HVB-hem (Hem för vård eller boende) för flickor.
– Det var en vanlig bra kväll, det rullade på fint. Den person som skulle ta över efter mig gick med mig tre veckor för att komma in i jobbet. Han hade kommit in bra i ungdomsgruppen och det var inga konstigheter, säger Marcus Rönnbäck.
En ungdom spelar pingis och den nyanställda går ned en våning för att spela. Tre andra killar från ett rum intill kommer dit. De släcker lyset och ger sig på honom med sparkar och slag. Han kommer inte åt att larma, men skriker efter hjälp.
– Vi hör skrik och springer ned, säger Marcus Rönnbäck.
Marcus Rönnbäck och en till kollega träffas av slag. När ungdomarna skingrat sig beslutas om vård i enskildhet för en av ungdomarna, han samtycker inte och det går inte att prata honom tillrätta, han utdelar slag berättar Marcus Rönnbäck.
– Så hör vi brandlarmet. På avdelningen hade de täckt för fönstren och det brann i köket. Jag rusade in och släckte. När jag hade släckt började ta hand om de skadade i personalen.
Fyra ungdomar anmäldes för brott och efteråt har händelsen analyserats, meningen är att lära sig att förutse och avvärja säger institutionschef Tomas Fjellvind.
– Mycket tyder på att det var en planerad aktivitet. Det får också stöd av att det varit så lugnt, det har inte funnits några tecken på oro. Många hos oss har ett hat mot samhället, de är aggressiva och utåtagerande, säger Tomas Fjellvind.
Han säger att ingen ska utsättas för våld men konstaterar att det ibland blir våldsamt.
– Ibland är syftet att rymma, ibland tycker de illa om någon. Inte bara här utan i samhället som stort ser vi mer av oprovocerat våld.
Tomas Fjellvind säger att det finns ett högt säkerhetstänk.
– Vi gör riskbedömningar två gånger per dag. Vi såg inga tecken på ökad risk och personalen är väldigt bra på att läsa av. Det är tråkigt det som hänt men vi måste ändå säga att det sker relativt sällan med tanke på det klientel vi hanterar. Det här är ett misslyckande för ungdomarna och ingen ska bli utsatt för våld på sitt arbete, men det är högre risk här än på ett äldreboende eller ett dagis. Vi har ungdomar hos oss som har ett väldigt kraftigt illamående och är våldsbenägna, det är därför som de är här. Ungdomarna kommer till oss som den sista instansen, de har ofta haft det kaosartat hela livet och varit placerade på olika ställen. När ingenting annat fungerar hamnar de hos oss, säger Tomas Fjellvind.
När Marcus Rönnbäck ser tillbaka på kvällen tänker han på hur illa det hade kunnat gå.
– Dörren ned till pingisen ska vara stängd, det är en branddörr. Hade den varit stängd hade vi aldrig hört honom skrika och då hade vad som helst kunnat hända, säger han.
Den personal som misshandlades valde att avsluta sin anställning och avböjt att medverka, men säger att avdelningschefen varit ett bra stöd, även efter avslutad anställning.
”Pingishändelsen” är en i raden av våldsamma händelser och ord riktad mot personal.
Listan med namnet ISAP som innehåller anmälda händelser av våld och hot vid Johannisberg är lång. ISAP är det interna rapporteringssystemet för Statens institutionsstyrelse, SiS. Under 2019 anmäldes 17 händelser och 21 året före. Där finns allt från ungdomar som vägrar vård i enskildhet som får bäras dit av personal som då får motta sparkar i ansiktet, till knuffar, att bli kallad för ”hora” och får meddelat att ungdomen vet var personalen och dess barn bor, till hot mot föräldrar till personal.
– Det är ett svårt jobb. Många gånger tar ungdomen ut frustrationer och besvikelser på personalen och det är viktigt att göra riskbedömningar, säger Mats Morin, tillförordnad biträdande institutionschef.
Att personalen går hem med rodnader, blånader och skrapsår är inte ovanligt, vittnar ISAP-rapporterna om.
– Ibland rör det sig om väldigt små nyanser som triggar igång ungdomarna, andra gånger rör det sig om ett för dem negativt besked. Mycket är rena impulshandlingar, det handlar om ungdomar som begått allvarliga brott, säger Tomas Fjellvind.
I november 2018 hade en ungdom gömt ungdomstelefonen på sitt rum, enligt ISAP. En personal krävde tillbaka den. Ungdomen meddelade att den var lämnad och när en kollega pratat med ungdomen kom telefonen fram. Ungdomen kastade telefonen och sparkade mot den personal som initialt krävt tillbaka telefonen och uttalade otrevliga ord. Den sista oktober tänkte en ungdom ta in teven till sitt rum, när det inte tilläts uttalades ”horunge”, ”jag ska knulla din mamma”, ”kuksugare” och personalen knuffades.
– Alla ska ha en trygg arbetsmiljö, men det kan hända saker här, säger Tomas Fjellvind.
En annan gång fick personal ett knytnävsslag i ansiktet då denne bestämde att ungdomarna fick röka en och en, och några dagar före hotade en ungdom att döda avdelningsföreståndaren och bränna ned Johannisberg. Ytterligare några dagar tidigare hotades en personal till livet. En personal fick också telefonsamtal till växeln där barnen hotades till livet, om inte personalen betalade en summa pengar.
– Allt ska anmälas, säger Tomas Fjellvind.
Många gånger uppkommer våld vid transportering till vård i enskildhet och vid tillrättavisningar. Under 2018 hotas också personal med en tandborste som en ungdom vässat till ett vasst vapen. Då tillkallades polis som sprayade pepparspray och förde ungdomen till enskilt boende. 2019 har en ungdom vässat en smörkniv till ett vapen som personal från flera avdelningar får hjälpas åt för att ta av ungdomen.
– Det här är ett svårt jobb det gäller hela tiden att tänka framåt, säger Mats Morin.
I majoriteten av fallen där personal råkar illa ut har personalen varit ensam med ungdomarna.
– Ensamarbete ska inte förekomma och vi har ökat grundbemanningen, säger Tomas Fjellvind.
Stopp för ensamarbete är ett krav från Seko och vid Johannisberg skulle ensamarbetet upphört senast efter att en personal blev misshandlad vid ett rymningsförsök.
Ändå tillämpas ensamarbete.
– Vi har haft en tung period med högt tryck, då ökar också pressen på personal och ungdomar.
Ungdomarna är enligt reglerna inte tillåtna att koka vatten. Ändå tilläts en ungdom koka vatten, enligt ISAP-rapporter, och därefter värma det ytterligare i mikrovågsugnen. Vattnet kastade ungdomen sedan på en annan ungdom som skrek av smärta.
– Rutinerna ska följas men ändå händer det saker. Ibland gör man bedömningen att en ungdom kan göra en sak för att det är bra för utvecklingen, det kan vara en viktig pusselbit. Men 50 procent av ungdomarna här har beteendeproblem. Vi ser medarbetare som mer frekvent är inblandade när det händer saker, men det är svårt att dra slutsatser. Det kan vara så att personen oftare går in i situationer eller så kan det vara så att den har ett beteende som triggar igång. Vi har medarbetarsamtal och vägleder och försöker lotsa rätt. Ibland handlar det om yrkesskicklighet, att veta när man ska backa, helt enkelt känna timing. Men generellt är personalen väldigt bra på bemötande och relationer, säger Tomas Fjellvind.