Vi träffar Thomas Fjellvind och en av lärarna på Johannisberg, Roland Markinhuhta, i ett samtalsrum i administrationsbyggnaden inne på det inhägnade området utanför Kalix. Kritiken och anmälningarna från inskrivna ungdomar har figurerat i lokala medier, särskilt efter att Johannisberg nyligen utsattes för vandalisering av tre inskrivna unga män.
Allmänt missnöje
Den händelsen utspelade sig den 18 januari i år och enligt ansvariga på hemmet så sa ungdomarna själva att de gjorde det av allmänt missnöje. Någon av dem fick inte läsa spanska i skolan, en annan tyckte inte om maten och tillsammans ville ingen av dem vara tvångsomhändertagna.
– De här ungdomarna gör ofta det som förväntas av dem. Det är en del av den kriminella identitet de skapat. Men man blir både förbannad och ledsen för de kan ha kommit långt i sin behandling och så går de tillbaka på noll, säger Thomas Fjellvind.
Inga allvarliga fel
Institutionen för vård och omsorg är tillsynsmyndighet för hemmen som går under Statens institutionsstyrelse, SIS, och de har i nuläget inte hittat några allvarliga fel vid sina inspektioner på Johannisberg.
IVO tar också emot klagomål när någon intagen vill klaga på något och totalt har fem ärenden kommit in sen 2010.
Klagade på tofflor
I ett ärende klagade en intagen på att han inte fick spela tv-spel med våldsamt innehåll. I ett annat klagade en ungdom på att han fick ha tofflor på sig när han fördes till sjukhus, vilket IVO bedömde som rimligt eftersom han var extremt rymningsbenägen och alternativet hade varit polistransport.
– Det ligger i sakens natur att klaga. Vi är sista instans i vårdkedjan för ungdomar som är missbrukare och kriminella. Egentligen har vi väldigt lite incidenter, men varenda ett känns så klart som ett misslyckande, säger Thomas Fjellvind.
Ryktet går
På grund av ungdomshemmets sekretess så uttalar sig aldrig ansvariga i enskilda fall och det medför ryktesspridning. Inom personalen känner man att det hänger ut ungdomarna och minskar sympatierna hos allmänheten och det tycker institutionschefen är bekymrande.
– Den feedbacken som vi får av folk som har läst artiklarna är att vi borde ställa ut de här killarna i snön. Skicka ner dem i gruvan säger de, säger Thomas Fjellvind.
Inte monster
Läraren Roland Markinhuhta instämmer i sin chefs ord.
– Man kanske föreställer sig att de här ungdomarna är monster, men de är oftast väldigt respektfulla. Väldigt högpresterande och vill ha mycket undervisning.
Han blir rörd när han berättar att han tagit emot samtal från ungdomar som flera år efter sin vistelse velat visa sin tacksamhet efter sin vistelse.
– Det är så tråkigt att folk ska uttala sig när de inte vet hela historien. Men man får oftast bara höra historier där de klagar fast många är väldigt nöjda.