– Tillsammans med Kommunal började vi lyfta problemet med arbetsgivaren redan ett halvår innan pandemin bröt ut och sedan har det bara eskalerat. Vi har inte känt att vi har fått något gehör för det, ingen har tagit tag i det, så nu bestämde vi oss för att skicka in anmälan, säger Anna Johansson, skyddsombud i hemtjänstgruppen Näsbyn.
Som Norr media har berätta tidigare har skyddsombuden för flertalet hemtjänstgrupper i Kalix i samråd med fackförbundet Kommunal skrivit och begärt åtgärder i enlighet med 6a-paragrafen i kapitel 6 i arbetsmiljölagen. Nu har de haft möte med Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöinspektörer som ser allvarligt på situationen och ska behandla anmälan.
Det handlar i korthet om att arbetsbördan är för stor i förhållande till antalet anställda.
– Och det blir ju svårt i längden. Folk blir sjuka av stressen och vi räcker inte till för våra vårdtagare. Det är sjukskrivningar hela tiden, säger Anna Johansson.
Högt blodtryck, stress, huvudvärk och magont är vanliga problem bland hemtjänstpersonalen.
Anna Johansson berättar att hon har svårt att orka med familjen efter jobbet.
– Man ser på kollegorna att de också är trötta, säger hon.
Josephine Sandlund, skyddsombud och arbetsplatsombud i västra hemtjänsten, upplever också problem.
– Man känner av de här typiska symptomen att man tappar orden, känner sig hjärntrött. När man kommer hem är man helt slut, orkar inte tänka på något och vill bara ha tyst om kring sig. När det varit som mest pressat haft jag haft svårt att knäppa knappar och klä på mig.
– Man är lite förvirrad och glömmer saker, berättar Maria Eriksson, arbetsplatsombud i centrala hemtjänsten.
Magdalena Johansson, skyddsombud för kustbyarnas hemstjänst, har fått högt blodtryck.
– Det har kommit senaste året, så det kan ju ha mycket med jobbet att göra, säger hon.
Tror ni att brukarna känner av det?
– Vi är duktiga på att vara glada och trevliga när vi går in, det hör ju till yrket att vara professionell. Men när de får insatser strukna, som städ, aktivering och dusch, så är det klart att de blir besvikna. Det är ju insatser de behöver och betalar för, säger Anna Johansson.
Ibland åker de ensamma fast de borde vara två och då måste de be anhöriga, ofta äldre personer, om hjälp vid till exempel lyft.
De långsiktiga planeringarna för vårdtagarna som ska uppdateras en gång per år har de inte hunnit med på flera år.
Det sista de vill göra är ändå att dra ner på besöken hos brukarna, så allt däremellan blir lidande.
– Mest är det körtiden vi försöker ta in det på. Vi kör fortare, säger Sandra Nordmark, skyddsombud i nattpatrullen.
Många gånger har hon funderat på att sluta i hemtjänsten, trots att hon egentligen trivs.
– Det är ett bra jobb när allt är som det ska vara.
Men hon känner hela tiden en inre stress.
De har blivit lovade av arbetsgivaren att det ska startas en utredning till hösten. Men i nuläget vet de inte ens när de ska få sin sommarsemester. Det saknas fortfarande ungefär hälften av de vikarier som behövs, berättar de.
– Man kan inte planera någonting för sommaren, säger Josphine Sandlund.
De har en dialog med sina närmaste chefer och även en dialog med kommunpolitikerna.
– Det är ju ett gemensamt arbete att komma fram till lösningar, men sedan är det de styrande i kommunen som har det yttersta ansvaret, konstaterar Anna Johanson.