Från mars till midsommar handlar mycket av kalixbornas Robert Sandbergs och Dennis Riséns liv om en jakt på prickar.
De är två tredjedelar av besättningen på ett av Sjöfartsverkets arbetsfartyg med anropssignal Sektor. För två veckor sedan fick Robert och Dennis sällskap av dalmasen Alexander Lexén.
– Vi började i mitten av mars i Vaxholm, säger Dennis Risén.
– Stockholm city, säger Robert Sandberg.
Deras uppdrag avslutas när de når den finska gränsen i Haparanda – förhoppningsvis till midsommar. Då har de tillsammans med sina kollegor kontrollerat varenda prick – flytande sjövattenmärke – längs skärgårdarnas farleder. Trasiga byts ut och slitna får nya reflexer. Ingen dag är den andra lik, vilket är en av de bästa sakerna med jobbet, det är besättningen enig om.
– Jag jobbade i byggbranschen tidigare, det var också vecka av och vecka på. Men det här är så mycket bättre, säger Dennis Risén som mönstrade på för nästan exakt ett år sedan.
– Idag fick vi plocka upp en björk som kom flytande längs farleden. Igår var det ett mjärde, säger Robert Sandberg.
När någon ser något udda längs farleder får Sjöfartsverket ofta uppdraget att åka ut och kolla upp saken.
– Konstigaste vi sett? Det var faktiskt här i närheten, för något år sedan. Vi fick information om att någon sett ett vrak. Så vi åkte dit. När vi kopplade kranen till ett räcke som stack upp insåg vi att det var en stor studsmatta. På något sätt hade den blåst ner i havet och flutit med, säger Robert Sandberg.
Prickar, bojar, fyrar med mera, behöver kontinuerligt underhåll. Det är stort slitage och ibland får folk för sig att förankra båtar i prickarna, ej tillåtet, så de kan driva ur position.
– Med Sektor kan vi lyfta de här mindre prickarna, de väger 70 kilo och kan vara förankrade i en vikt på upp till 500 kilo.
När vi får följa med är det bland annat en gulsvart prick som ska bytas ut, en kardinal, den är för lång. Ganska snabbt visar det sig att den är tungt förankrad och kranen orkar inte riktigt.
Dennis Risén får lirka ordentligt innan allt är bärgat. Han blir, på riktigt, gladare och gladare ju mer det krånglar.
– Det är kul när det jävlas lite. Jag älskar den delen av jobbet. Det är lite som att vara brandman. Det kan vara lugnt i två timmar och sen blir det fullt ös på däck i fyra.