Spännande och roligt. Så känns det för Nelly, 9 år inför resan. Familjen har sagt upp boende, jobb och fasta avgifter och sålt bilen. Nu är det bara det sista småfixet kvar med segelbåten. Som att fixa ett nytt segel.
– Nu har vi ringt och tjatat på leverantören så mycket så de har garanterat oss att vi får det nya seglet innan vi ska fara, säger Joakim Burman.
Tanken att åka på en riktig långtur föddes redan för fem, sex år sedan och har vuxit till något genomförbart. För ett och halvt år sedan köpte de båten som nu står redo för avfärd i Erikören. Reaktionerna från vänner och bekanta har varit blandade, men övervägande positiva.
– Det är många som sagt att det skulle vi också vilja göra, vara lediga med barnen i ett år. Och så finns det de som ifrågasätter vårat föräldraskap, men det mesta har ändå varit positivt, säger Lotta Kenttämaa.
För Nelly som är nio år och Maja som är sju blir det en annorlunda skolgång i höst. De kommer göra uppgifter via en webbplats och följa lektioner via skype. För yngsta dottern Elsa som ska börja förskoleklass till hösten är det inget krav på att hon följer lektioner.
– De har sagt att hon får så mycket livserfarenhet ändå av att resa, hon lär sig andra kulturer och geografi, men svenskan och matematiken kommer vi fokusera på, säger Joakim Burman.
Hur de ska göra när de kommer till Nya Zeeland är inte helt klart. Kanske ställer de upp båten på en marina och blir kvar.
– Man ska aldrig säga aldrig, inget är skrivet i sten, det hade varit kul att vara där någon säsong och jobba, vi får se vad som funkar för oss, säger Lotta Kenttäma.
Läs de andra artiklarna i Kurirens sommarserie:
Del 1: Först båten – därefter far och son
Del 2: Sommaren ägnas åt passionen