"Vi fattade inte någonting till att börja med. Det var lagt locket på. Vi fick inte reda på någonting, det gick bara en massa spekulationer fram och tillbaka" säger Jan-Erik Lundbäck.
Det har gått 40 år sedan den uppmärksammade jakthärvan i Nyborg, Kalix. En som var på plats nära händelsernas centrum var polisen Jan-Erik Lundbäck. När vi träffas har han sedan ett antal år gått i pension, men han minns händelserna som kom att bli Kalixhärvan.
– Det var väldigt märkligt, det vart ett jädra spring i polishuset. Det var polischefer och åklagare, och ingen visste något om vad som hände – till att börja med.
Jan-Erik Lundbäck jobbade vid tidpunkten på utryckningen och inte med utredningar, men menar att det senare kom fram vad det handlade om.
– Vi fattade inte någonting till att börja med. Det var lagt locket på. Vi fick inte reda på någonting, det gick bara en massa spekulationer fram och tillbaka.
Men så småningom blev det mer klart vad utredarna höll på med, en utredning om misstänkt jaktbrott som pågick under en längre tid.
– Allihop mådde väldigt dåligt, vi gick ju och spekulerade ”när blir jag misstänkt och vad blir jag misstänkt för”, säger han.
En polis blev under utredningens gång misstänkt för att ha hotat mannen som vi här kallar visselblåsaren.
– Jag har jobbat med många poliser men jag har aldrig varit med om att den utpekade polismannen har brusat upp, det har alla vi andra gjort vid något tillfälle, men aldrig han.
– Bara det gjorde att alla drog åt sig öronen för, någon annan kunde de tänka sig men inte han.
Det ska senare visat sig att polismannen i fråga varit på utbildning när hotet i skulle ha ägt rum.
Han beskriver tiden som jobbig.
– Nog gick det att jobba men man hade hela tiden den här pressen på sig att någonting kunde hända eller att jag blir misstänkt.
– Man gick och tänkte på det hela tiden och kunde aldrig släppa det där. Det var jobbigt, det går inte att sticka under stol med, men det var jobbigt för allihop.
Även om han själv inte riktigt kände att han kunde lita på utredarna i fallet kände Jan-Erik Lundbäck stöd från övriga kollegor på stationen.
– Plus att det hände flera gånger när man var ute och jobbade att folk kom fram och sa ”vad är det för idioti som pågår?”. De skrattade och insåg att det bara var tokerier. Man fick ett stöd därifrån som gjorde att det kunde lättas upp.
Samtidigt menar han att det också fanns de i trakten som inte ville avskriva det som påstods helt.
– Det fanns väl de som trodde på det och sa att ”alltid är det någonting som har hänt”. Men de flesta, som jag uppfattade det, insåg att det inte kan ha hänt.
"De kan känna sig rentvådda nu, människorna i Kalix-Nyborg, byn som snart i ett års tid utpekats som tjuvjaktsnästet framför andra i det här landet", skrev Norrbottens-Kuriren i februari 1984.
Tidningen skrev också: "Fem personer inblandade i den så kallade jakt- och vapenhärvan i byn Nyborg utanför Kalix dömdes förra året på onsdagen av Haparanda tingsrätt. Domstolen ansåg dem skyldiga till ett eller flera av brotten stöld, häleri och olagliga vapeninnehav. Däremot blev ingen fälld för olaglig jakt".
Ytterligare åtta personer dömdes senare för innehav av illegala skjutvapen.
Visselblåsaren kom att ta tillbaka uppgiften om hotet från polisen.
Tiden för jakthärvan har Jan-Erik Lundbäck lämnat bakom sig, men han minns känslan när allt var klart.
– Det var bara en bekräftelse på vad vi redan visste.