Vi har pratat med en pappa vars barn omfattas av det nya förhållningssättet i skolan i Kalix.
Han vill, med hänsyn till barnet, vara anonym.
Han betonar att det han berättar är hans uppfattning, baserat på deras situation, och att varje situation är unik.
Han berättar om många års kamp för sonen, som nu går i mellanstadiet.
– Min son har adhd och beteendeproblematik, trotssyndrom. Det har varit många års kamp, faktiskt hela hans skolliv. Ingenting har fungerat för att få till en fungerande skolgång för honom, förrän nu, säger pappan.
Första tiden med det nya förhållningssättet var tuff.
– Vi var beredda, vi fick information av konsulten innan och allt hon sade skulle hända, har hänt. Sonen var inledningsvis så arg. Han har kallat konsulten allt möjligt kan jag säga.
Har din son råkat ut för fasthållning under den här tiden?
– Fasthållning har använts även innan konsulten kom in i bilden. De har använts i avvärjande syfte, till dess att sonen lugnat ned sig, återfått fattningen och kunnat göra genomtänkta val igen.
Hur har sonen mått i samband med fasthållningarna?
– Jättesvårt att beskriva. Det är klart att han inte har tyckt om det, men det har funnits ett syfte för hans del. Om han inte hållits fast i situationerna så kanske han hade skadat någon annan och det hade varit värre.
Pappan säger apropå överenskommelserna och konsekvenserna, de som skolledningen kallar "schyssta konsekvenser", att han tycker att de har skapat tydlighet om vad som förväntas, att de är individbaserade och på en nivå som sonen kan klara.
– Jag tycker att skriftliga avtalen har ett pedagogiskt värde.
Tycker du att det är bra att barn, dessutom utan att föräldrarna är med, skriver på avtal om beteenden?
– Jag tycker inte att kraven är orimliga på något sätt, jag förstår vad de syftar till. Vi har pratat om beteenden hemma och uppmuntrat och berömt när det gått bra. Jag tror att god samverkan mellan hem och skola varit en viktig del i framgångarna.
Pappan säger att sonen numera, efter sammanlagt åtta veckor i det nya förhållningssättet, klarar skolarbetet.
– Sonen har inga utbrott länge, han mår bra. Han fungerar bra i skolan och han har kunnat sluta med adhd-medicinen. Det är otroligt, efter så många år med problem, det är en riktig solskenshistoria. Jag tycker att skolan har gjort ett jättebra jobb. Min son har fått ett nytt liv, säger pappan.