Det är tävlingens andra dag, klockan har hunnit slå över sex och på svarta tavlan hänger resultat från gårdagen. Det var en bra tävlingsdag, där 80 procent av älghundarna hade hittat det de sökte – en älg. Stämningen i Björkfors gamla skogsbruksskollokaler ¬– lika god. Klockan sju släpps 21 nya hundar ut på jaktprov i skogarna. Jag får följa med en av dem, Bertil Segerlunds jämthund ”Älgens farkas”, på jakten efter älg i Storsiens skogar.
Kängorna knyts och kaffetermosen packas ned i väskan igen efter första fikat. Sedan är Bertil Segerlund, tillsammans med vägvisaren Conny Björk och domaren Hans Öhman, redo att släppa iväg vargen på sitt första klubbmästerskap – farkas, som vargen blir på ungerska.
Följer på GPS
Klockan sju springer Farkas in i skogen och börjar sökandet.
Sedan är det tyst. För förutom att de känner doften som kommer med vinden, hör älgarna också väldigt bra, förklarar Hans Öhman efter att jag smällt igen dörren på bilen.
Segerlund tar fram sin telefon, där han följer Farkas varenda rörelse på en karta och viskar spekulerande om vad som sker.
Hunden täcker stora områden i sitt sök och gör det i ett bra tempo.
– Det är ett jäkla bra sök nu, säger Hans Öhman, som också följer Farkas GPS-pejl på sin telefon.
Tålamod krävs
Vi står i skogen i ett bra tag och bara väntar. Väntar på att få höra ett skall. Men än har inte jämthunden fått vittring på en älg. Istället kommer Farkas tillbaka till sin husse, innan sökandet fortsätter. Och Bertil Segerlund är inte orolig över att gå lottlös. Tidigare jaktprover har gått bra och kravet för att ställa upp ¬– två förstaplatser– klarades i fjol.
Men tiden går. Och tålmodigheten börjar förvandlas till hopplöshet.
– Man vill ju höra skall, det är ju inte så roligt att stå och titta på telefonerna hela tiden, säger Öhman.
Älgen vittrad
Två och en halvtimme in i söket händer det något, det blir genast mer aktivitet i gruppen och viskandet blir till prat. Farkas hastighet ökar markant och det springs rakt fram. Strax därefter hörs också ett skall. Innan man närmar sig älgen ska hunden skälla i 90 minuter, för att visa att den har stor jaktlust i sig. Men det här skallet varar inte länge. Farkas får inte älgen i ett fast stånd, utan den springer undan.
– Så är det med älg, ibland vill de inte stanna. Det går inte att styra, säger Bertil Segerlund.
Fem timmar på sig
Bertil visslar på Älgens farkas och byter utgångspunkt i jakten. Klockan stannas till det att jakten upptas på nytt. Farkas, som har fem timmar på sig från det att upptaget gjorts, har fortfarande mycket tid kvar. Fast på nya platsen går det inte lika bra. Mycket i omgivningen stör och dessutom upplever Segerlund att energin börjar tryta. När sen Farkas kommer tillbaka med ett blödande framben, väljer han att bryta tävlingen.
Farkas lyckades inte få en älg i fast stånd. Det gjorde däremot många andra hundar i tävlingen. Allra bäst gick det för jämthunden Elimon Salon Miku, som tog hem segern och som tillsammans med tvåan och trean får kvala in till SM nästa höst.