Ovanligt fynd ger ny bild
Förra året handlade det om en 2.500 år gammal pärla. I år är det asbestkeramik som gläder arkeologerna vid Storträskhedens utgrävningsområde, öster om Sangis. - Det förväntade vi oss inte att hitta så det blev ett glädjetjut bland oss, säger projektledaren, Carina Bennerhag.
För tre år sedan påbörjades de arkeologiska arbetet som utförs i samarbete mellan Norrbottens och Västerbottens museum. På grund av järnvägens tillkomst tillåter länsstyrelsen att alla boplatserna längs sträckan tas bort efter att undersökningarna har avslutats, vilket inte annars hör till vanligheterna.
Det moderna samhällets intåg har inneburit att historien längs Norrbottenskusten nu får en annan dimension. Vid Storträskheden har bland annat slagg från järnhantering hittats, så kallad sintrat material, vilket är ovanligt. Ännu ovanligare är fynd av asbestkeramik.
- Det är inte många fynd av asbestkeramik som har gjorts längs kusten. Att vi har hittat det kan tyda på att samhällena vid kusten och inlandet har haft kontakt mellan varandra. Antingen har man hämtat den från andra platser eller så har man köpt in hela kärl, säger arkeologen Mirjam Jonsson som ansvarar för den lokal där keramiken hittades.
Flyttade på sig
De två boplatserna vid Storträskheden som nu undersöks dateras från 500 före Kristus till 500 efter Kristus. Stenåldern och bronsåldern är passerad, i stället tyder allt på att järnåldern har gjort sitt intåg i markerna.
Förra året fann arkeologerna stora brunröda fläckar i marken intill årets undersökningsområde som tydde på att det funnits någon form av järn på platsen. Slaggprodukter med inslag av järn gav ytterligare fog för tanken och det var också första gången fynd av järn hittades i Norrbotten.
De nya fynden av sintrat järn som gjorts den gångna veckan gör att Carina Bennerhag med ännu större tydlighet kunnat konstatera att järnhanteringen också hittade till Sangis för 2.000 år sedan. Vem som arbetade med detta och var de bodde är fortfarande oklart.
Ny historia
Några fynd efter boningar finns inte däremot har avfallsgropar hittats där fiskkotor och benrester finns i stora mängder.
- Tidigare bodde man i hyddor och stenåldershus men det verkar som att människorna hade blivit mer mobila under järnåldern och endast stannade på en plats under korta perioder, säger hon.
Slutundersökningarna inleddes förra veckan och kommer att slutföras i september. Då ska förhoppningsvis ännu fler fynd ha katalogiserats och därmed bevarats för eftervärlden även om spåren på Storträskheden sopas bort till förmån för framtiden.
Redan nu finns ett facit som inte är fy skam. En glaspärla med 2.500 år på nacken och med härstamning från Västeuropa som tros vara en bytesvara, järnslagg och asbestkeramik bidrar till att historien åter får skrivas om.
- Övergångsperioden mellan användandet av stenredskap till järnföremål finns här. Här möts det gamla och det nya, säger Mirjam Jonsson.
Utöver de två boplatserna vid Storträskheden sker slutundersökningar vid en boplats i Lantjärv respektive Sangis.
Så jobbar vi med nyheter