Moas grav skändas

Dottern Moa fick aldrig se ljuset. Hon dog innan förlossningen den 11 augusti 2002.  ? När hon dog rasade livet för oss, det var svårt att tro att hon var död. Där på sjukhuset bestämde vi oss för att hon skulle vara ljuset i tillvaron, en del av familjen. Hände igen Moa jordfästes senare samma månad. Familjen valde ut en hjärtformad gravsten i rosa och började dekorera graven med nallar, gosedjur som i juni i fjol kom att vandaliseras på makabra sätt. Första gången det hände trodde familjen Danhall att det var vinden som kastat omkull nallarna på dottern Moas grav. Men snart stod det klart för dem att någon konsekvent sprättat upp dem runt hals, handleder, öron och fotleder. Det här var förra sommaren. Familjen trodde att det skulle gå över om de bara väntade. Vintern gick, men i söndags hade det hänt igen. Linda Danhall berättar:  ? Jag öppnade dörren och Håkan såg jättekonstig ut. När han berättade vad som hänt blev jag arg och i det närmaste hysterisk. Men tack vare Moa kan vi också känna medkänsla med den person som gör det här mot nallar på en grav och mot ett barn som aldrig skaffat sig en ovän. Det måste vara en djupt olycklig människa som gör det här. Paret bestämde sig snabbt för att kontakta pressen och göra en polisanmälan för brott mot griftefriden. Men Linda Danhall sätter inget större hopp till polisen, det är via pressen hon hoppas förmå den skyldige att sluta. Att tala till förövarens hjärta. Moa har alltjämt en självklar plats i familjen och även familjens minsting brukar nämna hennes namn. Linda Danhall berättar hur Albin kan peka upp mot himlen och säga: ?Moa upp?, och när familjen inte har plats för henne i bilen flyger hon utanför. Hon har ju vingar. Men det är först tillsammans vid Moas grav, som familjen känner sig hel. De besöker henne varje dag. På lördagar har de med sig godis, och på Moas födelsedag äter de tårta vid graven. För bröderna Dennis, 12 år, Adam, 5 år och Albin, 2 år är traditionerna heliga, och Linda Danhall berättar hur förtvivlade de blir när de hittar mer eller mindre slaktade nallebjörnar vid graven.  ? Nallar är något speciellt för barn och de blir ledsna när de ser att någon gjort dem illa. Nu går jag eller Håkan först och kollar graven innan vi släpper iväg barnen. Det känns lite sorgligt, men det är det enda sättet. Lappad och lagad Linda Danhall berättar med gråten i halsen om en vit nalle med rosa hatt ? det av gosedjuren som hängt med längst. Lappad och lagad ett otal gånger.  ? Det betyder väldigt mycket att ha kvar den på graven. Den är väl inte allra vackrast längre. Plötsligt spricker hon upp i ett ömt leende, som hon riktar mot sonen Albin.  ? Den får gå till nalledoktorn då och då. De morbida gravkränkningarna till trots lyckas familjen hålla humöret uppe. De kämpar.  ? Vi har varit med om det värsta som en familj kan drabbas av, vi kommer bara närmare varandra när sådant här händer. johnny.stromback@kuriren.com 0923/148 67

Moas grav skändas

Paret Linda och Håkan Danhalls dotter Moa får inte vila i frid. Någon sprättar konsekvent upp de nallar som pryder hennes grav.? Hade hon varit på jorden kunde man gå till fröken. Nu går inte det. Vem vänder man sig till för att säga att Moa är mobbad? undrar Linda Danhall.

Paret Linda och Håkan Danhalls dotter Moa får inte vila i frid. Någon sprättar konsekvent upp de nallar som pryder hennes grav.
? Hade hon varit på jorden kunde man gå till fröken. Nu går inte det. Vem vänder man sig till för att säga att Moa är mobbad? undrar Linda Danhall.