Lyckades bara rädda sitt fotoalbum

Ari Mikkola, hustrun Anna och sonen Mikael, 18, var sekunder från att brännas inne när deras villafastighet i Lantjärv natten mot fredagen totalförstördes vid en häftig brand. Det enda som kunde räddas bland brandresterna var ett fotoalbum, några böcker, vykort och videoband.
? Det känns fruktansvärt jobbigt. Vi befinner oss fortfarande i ett chocktillstånd. Det känns så overkligt, som om man just sett en dålig film, säger Ari Mikkola, när Norrbottens-Kuriren på fredagsförmiddagen träffar familjen i Annas föräldrahem, ett stenkast från brandplatsen.

KALIX2004-11-08 06:30
När Ari Mikkola försöker berätta om det ofattbara, har han svårt att hålla tillbaka tårarna. Bredvid sig i soffan sitter hustrun Anna som är gravid i femte månaden och sonen Mikael. Alla tre ser bleka och trötta ut. Samtliga är tacksamma över att de lever och att de tre minsta barnen befann sig hos sin biologiska far.<br> ? Jag är övertygad om att någon av oss hade blivit kvar i lågorna. Alla hade aldrig hunnit ut, säger Ari Mikkola och tittar ut genom vardagsrumsfönstret mot brandplatsen.<br>Märkte inget konstigt<br>Ari Mikkola funderar en stund och säger sen att familjen på torsdagseftermiddagen åkte till några bekanta i Risön för att bada bastu. De återvände hem till Lantjärv vid 19.30-tiden på kvällen.<br> ? Vi märkte inget konstigt när vi kom hem. Vi fikade, såg på TV och pratade en stund. Anna gick och lade sig lite tidigare än mig och Mikael. Vi satt kvar i köket och pratade en stund. Mikael gick sen och lade sig. Jag blev kvar en stund och tittade på sporten på TV och tog mig ett bloss under köksfläkten. Jag kröp ner brevid Anna kring 22.30-tiden, säger Ari Mikkola.<br>Ari Mikkola vaknade vid midnatt för att gå på toaletten. När han var på väg tillbaka till sovrummet kände han någon form av stickig lukt som sved i ögonen. Han rusade ner på bottenvåningen och möttes redan i trappan av svart rök.<br> ? Jag fick panik och sprang tillbaka upp för trappan för att väcka Anna och Mikael. Jag sparkade upp dörren till Mikaels rum och skrek att det brinner. Jag hann ta med mig några jackor och skor innan vi lämnade huset. Jag fick tag i barnens katt, greppade tag i den och kastade in den i bilen. Två?tre minuter senare hördes en kraftig explosion och hela bottenvåningen var övertänd med lågor som stod ut genom vartenda fönster, säger Ari Mikkola.<br>Kändes som en evighet<br>Medan han försökte släcka branden med vattenfyllda plasthinkar hade han kontakt med SOS-Alarm.<br> ? Anna sprang hysteriskt omkring på gårdsplanen. Hon skrek och hostade. Det kändes som en evighet innan brandbilarna kom till platsen. Jag fick ringa två gånger innan de kom. Vi hann rädda båda bilarna och husvagnen. Ett helt liv, alla minnessaker, fotografier på barnen, våra bröllopsbilder, Annas läkarjournaler, våra sparade julklappspengar, ja, allt brann inne. Till och med barnens hamster. Det känns fruktansvärt. Ingen som någonsin varit med en sådan här traumatisk händelse kan förstå hur det det känns att se sitt hem brinna upp och förvandlas till aska, säger Ari Mikkola.<br>Väntar fjärde barnet<br>Anna Mikkola som väntar sitt fjärde barn mår efter omständigheterna bra. Hon torkar bort några tårar från ögonvrån och säger:<br> ? De minsta barnen skulle ha kommit hem i söndags, men vi ringde och sade att det är bättre att de kommer först på tisdag, så vi hinner ordna upp saker och ting. Att försöka förklara och få barnen att förstå vad som hänt, blir oerhört svårt. Men vi ska försöka göra så gott vi kan, säger Anna Mikkola och tittar på maken Ari som hela tiden får ta emot samtal från vänner och bekanta som vill hjälpa och stötta familjen.<br>Ari Mikkola säger att familjen har brandvarnare.<br> ? Visst har vi det, men jag tog ut batteriet för en månad sen för att den inte fungerade. Sedan har jag glömt att sätta dit ett nytt. Med facit i hand så känns det naturligtvis bedrövligt att jag inte bytte ut den direkt. Eftersom vi är troende så är jag övertygad om att vi hade en skyddsängel som vakade över våra liv. Vår tur var inte kommen, säger han.<br>Bilder på barnen<br>När Norrbottens-Kuriren följer med familjen till brandplatsen blir vi stoppade av en av brandmännen som deltar i eftersläckningsarbetet.<br>Han pekar på en järnkorg vid bodan intill brandresterna och säger att man har lyckats rädda några få saker.<br>Anna och Mikael skyndar sig dit och börjar sorterna bland sotiga och brända yvkort, videoband, böcker och pärmar.<br> ? Titta här. Det här är några bilder på barnen när de var små, säger Anna brister ut i gråt.<br>Innan vi lämnar brandplatsen visar hon ett sotigt vykort som är skriven med guldfärgade bokstäver. På den står: Till världens bästa mamma.<br> ? Det här är från barnen, säger hon och trycker vykortet mot sitt bröst medan hon sakta promenerar bland ruinerna som en gång var deras hem.<br>Insatsledare Arto Koivumaa säger att mycket tyder på att branden har startat i köket. Området är avspärrat och en brandteknisk platsundersökning kommer att genomföras inom de närmaste dagarna.<br> ? Det var enorm tur att mannen vaknade. Branden hade kunnat få fruktansvärda konsekvenser, säger Arto Koivumaa.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om