Johanna Nilsson är från Överkalix, hon springer för Morjärvs SK och bor i Luleå.
Hon har en mängd meriter i kortare och längre lopp och driver också ett företag där hon jobbar med att inspirera och utbilda andra i löpning.
– Löpningen betyder så fantastiskt mycket för mig, säger Johanna Nilsson.
Häromdagen fick hon en elak kommentar på sin Facebook-sida (socialt media på nätet):
”Du är ingen förebild, hela din kropp skriker att du ska sluta springa.”
Efter ett lopp nyligen började en kvinna, för henne okänd, prata om hur mager hon anser att hon är.
Johanna Nilsson säger att hon blev arg över kommentaren på nätet och ifrågasättandet.
– Är det så människor ser mig? Det är inte den människa jag ser, när jag ser mig själv. Jag äter det jag vill äta och jag sköter om min hälsa. Jag skulle inte orka springa som jag gör, om jag inte skötte kosten. Jag kände mig kränkt och arg. Det är aldrig okej att kommentera hur någon annan ser ut. Kroppen är mitt redskap, jag är stolt över den.
Johanna Nilsson känner igen känslan.
Mobbning är tyvärr ingen nyhet för henne.
– Jag har skolios, jag blev kallad ”sne-Johanna” på högstadiet i Överkalix och det följde med till gymnasiet i Kalix. Jag hade tyckt om att idrotta, men jag slutade med allt. Jag hade inte hittat min plats i livet. Jag hade dålig självkänsla på grund av mobbningen vilket gjorde att jag inte hittade det individuella idrottandet förrän som vuxen, säger Johanna Nilsson.
Vändningen kom efter gymnasiet, när hon flyttade till Skåne.
– Jag bearbetade det jag varit med om genom att skriva. Det gör jag fortfarande, jag skriver en bok om hur mobbingen har påverkat mig. Jag fick beröm för det jag gjorde i skolan i Lund och det kändes så bra att höra att jag var bra på någonting. Jag utbildade mig till lärare och senare till styrkeinstruktör.
Flyttlasset gick senare tillbaka till länet.
Med hunden Selma kom idén om att börja springa.
– Idén var att motionera henne och mig själv samtidigt. Jag var mest ute efter friluftslivet då, säger Johanna Nilsson som upptäckte att hon var bra på löpning och kom att upptäckas av Bengt Ek (eldsjäl Morjärvs SK) på Kivijärviloppet år 2011 .
Efter det har framgångarna avlöst varandra.
– Jag känner en otrolig stolthet över min drivkraft, över att jag tagit mig så långt trots skolios.
”Jag bearbetade mobbningen genom att byta miljö, genom att skriva, genom att prata med nära och kära och genom att hitta min grej” säger Johanna Nilsson.
– Det betydde mycket att jag fick höra att jag är bra på saker. Jag hittade tillbaka till min självkänsla och mitt självförtroende. Löpningen gjorde och gör att jag är hel fysisk och psykiskt och när jag mår bra får jag utlopp för min kreativitet. Allt hänger ihop.
Johanna Nilsson säger att hon ser att många ungdomar inte har hittat sin grej ännu.
En del kanske aldrig gör det.
– Löpningen är min grej, i löpningen hittade jag likasinnade och den samhörighet jag sökt. Det hade hjälpt mig mycket att hitta den tidigare i livet, säger Johanna Nilsson som uppmanar den som är drabbad av mobbing att försöka hitta sin grej och genom det växa som människa.
– Genom idrotten kan du främja en god hälsa som du sedan tar med dig som vuxen. Jag hade tyckt om att idrotta när jag var yngre och det var idrotten jag kom tillbaka till. Jag önskar att du funderar på ”vad var det som brukade ge mig glädje i livet”? Stanna upp och försöka hitta tillbaka dit. Min resa har inte alltid varit lätt, det kanske inte heller din blir, men det kommer att vara så värt det.