Livet som veterinär och hästuppfödare

Det gnäggar i en hage utanför WF:s seminstall i Boden. Inne står två ston som undersöks av veterinär Ingrid Ragnarsson innan de semineras. Det här är en av de absolut roligaste sakerna man gör som veterinär, enligt Ingrid.
Från den första april till den 15 augusti tillbringar hon tre dagar i veckan här på gården. Någon semester blir det alltså inte.
- Men jag tror jag kommer ta ledigt från övriga jobbet så några dagar kan jag ha semester trots allt, säger hon.
Det är ingen tvekan om att hon brinner för djur och deras välbefinnande. Redan som barn visste hon att det var veterinär hon skulle bli när hon blir stor.
-När jag var fem år sprang jag runt på gården och jagade en sädesärla. Jag trodde den var sjuk då den liksom hoppade och flög på ett lite speciellt sätt. Senare fick jag veta att det är fullt normalt för sädesärlorna att göra på det viset, berättar Ingrid och ler åt minnet.
Eget företag
Efter många år som anställd hos Kalix distriktsveterinärer bestämde hon sig för att öppna eget. Hemma på gården har hon i dag en mindre mottagning, men för det mesta åker hon ut till djuren för att vårda dem i deras hem. Att träffa alla olika djur och ägare tycker hon är en av yrkets största fördelar. En annan är att rädda liv.
- Efter en besvärlig kalvning, förutsatt att både ko och kalv klarar sig och mår bra, får jag en kick. Ofta får man kämpa allt man orkar liggandes i skitrännan. Men det är det verkligen värt, säger hon.
Rötter i Kalix
Hon är född på en gård i Skåne där familjen hade mjölkkor och uppfödning av halvblod och shetlandsponnyer. Men hon har rötter från Granån i Kalix och det var därför hon valde att söka sig norrut.
- Sedan träffade jag min man här och fick arbete, då kändes det självklart att stanna, säger hon.
Hennes man driver i dag jord- och lantbruk. Tillsammans har de tre barn, två söner och en dotter.
- Dottern tävlar i hoppning så det är väldigt mycket djur i vår familj, skrattar Ingrid.
Hopphästar
I dag har hon många järn i elden. När hon inte jobbar så bedriver hon avel under namnet Northern Jumping med mål att avla fram hopphästar. På hennes gård Björkbacken har hon fem hästar varav två är avelsston. Utöver det har hon hästar placerade på olika ställen i Sverige där de tävlas och tränas. Dessutom har hon fyra hästar i Tyskland.
- Det är klart att det tar mycket tid, om jag inte älskade det jag håller på med hade jag aldrig orkat. Dessutom har jag en fantastisk familj som ställer upp i vått och torrt. Utan dem skulle det aldrig gå, säger Ingrid.