Linus Gunnari bor på boendet Stjärnan där de flesta kan gå ut själva, dock inte han, på grund av epilepsin.
En gång i veckan ska han ha en egen aktivitet, han säger att på grund av för lite personal på boendet tar han sig ofta inte i väg på den nu och svårast lär det vara på helgerna då få personal åt gången är i tjänst.
Innan corona kunde hans egna aktivitet vara att gå på hockey, på gym, spela bowling eller bara gå ut och fika.
Han har en bil som den som följer med honom får köra, att åka ut med den och se sig omkring var också en möjlighet.
Med corona är det stopp för allt det.
Hur ser livet ut nu?
– Jag jobbar lite på JUC (jobb- och utvecklingscenter) och där träffar jag ju folk, men annars sitter jag mest framför tv:n, säger Linus Gunnari som tillägger:
– Jag är jättebesviken på Kalix kommun, någonting borde vi ändå kunna göra?
Karin Strömbäck, Linus Gunnaris mamma, säger att den psykiska ohälsan orsakar fler stora epilepsianfall:
– Linus har haft nio stora anfall på nio dagar. När han mår bättre, har han färre anfall. Linus är stark, det har han alltid varit, men nu är han ledsen. Det är inte roligt att somna ledsen varje kväll, det orsakar psykisk ohälsa. Han kommer hem till oss om helgerna för att slippa sitta utan möjlighet att göra någonting.
Karin Strömbäck säger att det är viktigt att följa restriktionerna apropå corona:
– Det betyder inte att ingenting är möjligt att göra. Kalix kommun kan satsa på de funktionshindrade, om de vill, jag upplever att de är bortglömda. De som inte kan gå ut själva blir sittande ensamma, det är inte rimligt att leva så.
Hur skulle Kalix kommuns satsning kunna se ut?
– Kalix kommun skulle kunna ställa i ordning någonting utanför boendet, kanske basketkorgar och basketbollar, de kanske kan köpa in tv-spel. Trots corona kan de ju göra utflykter i mindre grupper och grilla korv, kanske skulle det gå att ställa i ordning en mindre lokal till gym för några åt gången, kanske ett litet samlingsrum där de kan se film tillsammans några åt gången. Tack vare sin kontaktperson kommer Linus ändå ut ibland, stort tack till honom, kanske kan de utöka tiderna för kontaktpersonerna för att möjliggöra fler aktiviteter, säger Karin Strömbäck som fortsätter:
– Det måste finnas 100 saker att göra. Vem satsar på de funktionshindrade?