Norrbottens media berättade nyligen om Björn Brismo, sjuksköterskan som efter att ha arbetat 30 år i vården bytt sjukhuskläderna och arbetet vid vårdavdelning mot grovjobbarkläder.
Detta på grund av hur sjukvården har utvecklats med, bland annat, ständiga överinskrivningar (fler patienter än antalet vårdplatser) på avdelningarna, vilket äventyrar patientsäkerheten.
– Jag jobbar aldrig mer en semesterperiod vid Kalix sjukhus, sade Björn Brismo.
”Det har skett en successiv förändring” säger Björn Brismos tidigare kollegor vid vårdavdelning två och tre samt rehab.
Allt färre vårdplatser och sammanslagning av avdelningar lär ha skapat en situation där överinskrivningar har blivit vardag.
Det får konsekvenser för patientsäkerheten, men än så länge kanske än mer för arbetsmiljön.
– Vi springer allt fortare för att patienterna inte ska bli lidande, säger Sanna Morin.
Den palliativa enheten ingår numera i samma avdelning som de allmänna vårdplatserna.
Att återkommande få möta samma personal på en lugn avdelning med högre bemanning – som det var på den egna avdelningen – är nu borta.
Här ingår också trygghetspatienterna, som är garanterade en plats oavsett avdelningens beläggning.
– Under 20 års tid byggde vi upp en riktigt bra palliativ verksamhet, det gick tyvärr fort att rasera den, säger Karin Wiik Andersson.
Ansvariga chefer har återkommande sagt att problemet – för få vårdplatser – beror på sjuksköterskebrist och att de arbetar hårt för att locka sjuksköterskor.
– Det är inte sant. Det har inte varit svårt att rekrytera. Vi har räknat och under en treårsperiod har 40 sjuksköterskor valt att lämna Kalix sjukhus, säger Sanna Morin som också är skyddsombud för Vårdförbundet på arbetsplatsen.
– Vi har haft fem enhetschefer på fem år, säger Susanne Bergman.
De anställda anser att det är ekonomi – besparingar - bakom den situation de befinner sig i.
Susanne Bergman har arbetat inom sjukvården i 35 år och varit med om att BB, operation och gamla akuten vid Kalix sjukhus lagts ned.
– Det har varit tuffa tider, men så illa som det är nu har det aldrig varit. Allmänheten bör få veta hur illa det är ställt, sjukvården angår alla människor, säger Susanne Bergman som tillägger att det som gör att hon trots allt är kvar är att hon trivs med yrket och med kollegorna.
Vilka åtgärder skulle leda till en bättre arbetsmiljö?– Bättre scheman, vi har jobbat var tredje helg, två av fem helger och nu varannan helg. I praktiken blir det ofta mer än så, på grund av personalbristen, säger Susanne Bergman.
– Blanda inte patienter, låt den palliativa avdelningen vara en egen avdelning som den under lång tid var, säger Karin Wiik Andersson.
– Högre bemanning, säger Lotta Georgsson.
Lars Andersson beskriver situationen så här:
– Arbetet på vårdavdelningarna är extremt arbetsintensivt. Patienterna ska vårdas men här ingår också psykiska, fysiologiska, andliga och existensiella frågor samt omsorgen om de anhöriga. Den som inte är inne i verksamheten kan nog inte förstå den arbetsbelastning som råder här.
– Byggnaden står kvar, men vi som jobbar i verksamheten vet att den rasar ihop, vi ser hur kolossalt försämrat det är.