Kvinnor kan kollektivt i Kallax

Vissa likheter har onekligen funnits vid ett maratonlopp i revysammanhang. Men jag har haft roligt, det har jag visst haft det. Kanske inte exakt hela tiden men - tillräckligt ofta. Yes indeed! Flera av de här revyerna har firat jämna år just i år och för Kallax vidkommande var det frågan om ett 20-årsjubileum (premiär i måndags och så kör man i byns bygdegård varje kväll hela veckan ut). Det roliga med Kallaxrevyerna är att det med envis konsekvens enbart är kvinnor som jobbar med revyerna där. Kvinnor kan i Kallax, alltså. Och - det finns absolut ingen anledning att ändra på detta sakernas idealiska tillstånd heller. Man känner sig alltid omfamnad och välkommen i Kallax. Rulltårta med grädde och sylt samt kaffe till fikat i pausen (alltid!) och noll pretentioner, i alla tänkbara avseenden. Ibland tar man i och hamnar bråddjupt under bältet. Spelar noll roll. Vid andra tillfällen siktar man träffsäkert och blir då så brutalt roande att man nästan skrattar upp rulltårtan (med sylt och grädde). Det är frågan om renodlade amatörer, men slitstarkt duktiga sådana. Ungefärligen rena rama manualen för hur en riktig byarevy ska se ut. Men med ett obönhörligt feministiskt genusperspektiv. Rätt så. Första halvan (före rulltårtan) bjuder på ett urval av relativa träffsäkerheter från de gångna två decennierna. Varav särskilt och mest effektivt numret Visafton på hemmet fortfarande har en jämnhög överlevnadspotential och duger gott att knyckla ihop ansiktet åt. Med pålitlig hjälp av Eva-Britt Landelius, Kerstin Söderström och Barbro Brännström. Och så ska det absolut också nämnas att ungdomarna Malin Brudell och Lindye Boman både sjunger och spelar bra och följsamt. Andra akten (efter rulltårtan) inleds med sången Himlen fäller sina tårar, som är en fin Kallax-ifering av David Bowies Life On Mars och lite senare berättar Gun-Marie Bergman knotiga anekdoter från 40 år i apoteksbranschen, som inledning till den underbart roande och mycket poängsäkra sketchen Rena medicinen, som bland annat innehåller gisslanden av apoteksbranschens avreglerande och där de medverkande onekligen tumlar om varandra i sin iver att förmedla skämtsamheter (helt obetalbar är nyssnämnda Bergmans insats som - nummerlappsmaskin!). Den här sketchen kommer alldeles säkert att finnas med när Kallax-revyn firar 40 år. Men så länge behöver ni faktiskt ändå inte vänta. Fixa biljett och se, samt skratta, fram till och med 1 maj. Bara en vänlig rekommendation.