Konflikten som aldrig tar slut

Älgjakten i Espinära viltvårdsområde har utvecklats till en svår konflikt med årliga polisanmälningar. Förundersökningarna har lagts ned – och de finns inte att tillgå. "Domen i Kuivakangas blev prejudicerande, det är den vi hela tiden lutat oss mot" säger Lotta Daniels, tidigare förundersökningsledare vid Polisen Östra Norrbotten.

"ETT STORT INTRESSE." Georg Strömbäck om älgjakten.

"ETT STORT INTRESSE." Georg Strömbäck om älgjakten.

Foto: Lotta Nilsson

KALIX2017-10-27 05:00

Espinära viltvårdsområde (VVO) består av flera byar i Kalix kommun och jakten bedrivs, enligt viltvårdsområdets beslut, som gemensamhetsjakt sedan många år tillbaka.

Viltvårdsområdet består av 4 800 hektar mark.

Gemensamhetsjakt innebär att markägarna går samman och jagar uteslutande tillsammans och i det aktuella fallet är omkring 60-talet jägare - inte alla är markägare - inblandade.

Markägaren Georg Strömbäck äger omkring 280 hektar mark.

Han vill inte vara med i Espinära VVO, han har för många år sedan ansökt hos Länsstyrelsen om att få bilda ett eget område med egen jakt, Länsstyrelsen har sagt nej.

Georg Strömbäck har då, sedan år 2009, meddelat VVO att han avser jaga i egen regi.

För årets jakt begärde han en vuxen älg och en kalv från VVOs licens, till den egna jakten.

Espinära VVO har i år tilldelningen tio vuxna djur och tio kalvar.

Espinära VVO har svarat med att stänga av Georg Strömbäck från höstens jakt, beslutet är för ett år.

Motiveringen är att det finns beslut om gemensamhetsjakt och att det beslutats om avstängning för dem som planerar jakt utanför gemensamhetsjakten.

Georg Strömbäck stängdes av även föregående år, med samma motivering.

VVO hänvisar till paragrafer i lagen om viltvårdsområde samt paragraf i jaktlagen.

Georg Strömbäck har svarat att beslutet att avstänga en markägare från jakt är grovt olagligt.

Hans uppfattning är att han i egenskap av markägare har rätt att jaga.

Han hänvisar till att fällande dom om jaktbrott saknas och att något brott inte har skett.

– Sju utredare och ingen fällande dom, säger Georg Strömbäck som vill att VVO upplöses och ombildas.

Någon jakt blev det dock inte för Georg Strömbäck i år.

– Jag har via polisen fått veta att jag måste få tag i taggar som fällda älgar ska förses med och jag har bett VVO om taggar men jag får inga, säger Georg Strömbäck som fortsätter:

– Så jag får ta detta den rättsliga vägen, för att få det jag faktiskt har rätt till.

Bengt-Ove Öberg har varit med i sammanhanget i mer än 30 år och han är ledamot i VVOs styrelse.

Han berättar att konflikten började för snart 40 år sedan.

Georg Strömbäck var då ute på jakt i ett sällskap och de mötte då ett annat sällskap i samma ärende – när de båda sköt på samma älg.

Efter det vill Georg Strömbäck inte vara med i gemensamhetsjakten.

– Det blev naturligtvis upprörda känslor, det var ju en livsfarlig situation, säger Bengt-Ove Öberg.

– Jag kan inte jaga med livet som insats, säger Georg Strömbäck.

Georg Strömbäck säger att jakten varit ett stort intresse, men i många år efter den obehagliga händelsen jagade han inte alls.

Men Kuivakangas-domen från år 2006, då markägare friades från misstankar om jaktbrott sedan de jagat på egen mark, gjorde att han såg möjlighet att börja jaga igen och så blev det år 2009.

Det året blev han för första gången polisanmäld för tjuvjakt.

– Jag är inte det minsta lilla orolig. Jag har följt lagen, säger Georg Strömbäck.

Georg Strömbäck lät skjuta en älg under förra höstens jakt. Han sköt inte själv, han anlitade jägare.

– Halva Kalix befolkning såg hur älgen färdades på släp, utan tagg som alla fällda djur ska förses med, genom kommunen, säger Bengt-Ove Öberg som suckar tungt och fortsätter:

– Det är klart det blir dålig stämning i byarna av det här, många markägare är mycket upprörda. Vi har polisanmält markägaren varje år. Det händer ingenting. Vad är det för lagar som gäller?

Nicklas Tourda, jakthandläggare vid Länsstyrelsen, skriver i ett svar till VVOs ordförande daterat hösten 2016, att en markägare som bryter mot en regel som beslutats av VVO ska avstängas från områdesjakt och gemensamhetsjakt.

Samt, att den markägare som är avstängd inte får utöva jakt inom viltvårdsområdet.

”Georg Strömbäck får således inte utöva jakt inom viltvårdsområdet under den tid han är avstängd. De älgar som han fäller kan således inte tolkas som annat än brott mot 43 § jaktlag (1987:259) stycke 1” skriver Nicklas Tuorda som avslutar:

”Länsstyrelsen vill dock erinra som att det är Polisen som utreder brott och att allt detta är Länsstyrelsens tolkning av det lagrum som finns.”

Espinära VVOs styrelse har varje år i flera år polisanmält det faktum att markägaren bedrivit jakt i egen regi, med hänvisning till beslutet om gemensamhetsjakt.

Förundersökningen har alltid lagts ned.

Den kommissarie som senast hade saken på sitt bord säger så här:

– Jag minns inte detaljer i ärendet så här på rak arm, men jag minns att det var lite knöligt med juridiken och att det var en infekterad grej.

När utredningen senast lades ned (februari år 2017) hänvisades så här:

"Bevisproblem, se tidigare utredningar kring VVO Espinära och ingående marker!"

Norrbottens Media har bett att få kopior på de nedlagda förundersökningarna.

Beskedet är, efter flera veckor då polisen internt uppges ha efterfrågat dem hos dem som utrett saken, att de inte hittar dem.

Sökning på Espinära VVOs organisationsnummer i polisens register ger heller ingen träff – utöver den från februari år 2017.

"Eftersom det i själva beslutet inte anges några ärendenummer, och utredarna själva inte heller kan ange vilka ärenden/utredningar som avses utan har gjort en generell hänvisning till tidigare ärenden, så fick du det svar jag skickade 2017-09-06" skriver handläggaren vid polisens rättsavdelning/rättstillämpning nord, som är den enhet som lämnar ut handlingar vid Polisen.

Staffan Staalback är förundersökningsledare vid Polisen Östra Norrbotten och han kan inte svara på varför det inte finns utredningar att lämna ut.

Varför leder utredningarna inte vidare?

– Det handlar ofta om bevisproblem, för det handlar om att inhämta bevis snabbt. Vi ska hitta kroppen, kulan, vapen. Det finns kanske en älg i en frys någonstans. Det är inte helt lätt.

I det här fallet säger ju markägaren att han jagar – eller anlitar jägare på egen mark.

– Jag går inte in på det enskilda ärendet, jag kan inte detaljerna, säger Staffan Staalback.

Lotta Daniels har utrett sex ärenden, anmälningar om jaktbrott, under sin tid i Östra Norrbotten.

Några av dem handlar om Espinära VVO och Georg Strömbäck.

– Domen i Kuivakangas blev prejudicerande, det är den vi hela tiden lutat oss mot när vi skrivit av ärendena som handlar om Espinära VVO. Jag känner inte till att det skulle handla om bevisproblem, säger Lotta Daniels som tillägger:

– Att inte lämna ut plombering (tagg) till markägare kan vara egenmäktigt förvarande, säger Lotta Daniels.

Jägarna får olika besked beroende på om de pratar med Länsstyrelsen eller Polisen?

– Det är bekymmersamt att Länsstyrelsen säger en sak och Polisen en annan sak. Jag tycker att det skapar onödiga problem. Det är Polisen som utreder brott, säger Lotta Daniels.

Att jägaren, enligt VVO-beslut, är avstängd har inte haft avgörande betydelse i sammanhanget.

Så, frågan är vad som händer nu?

Staffan Staalback säger att det bästa är om människorna involverade i jakten löser saken själva:

– Jag tror personligen att hänvisning till lagrummet, varför utredningarna läggs ned, är vad de inblandade minst behöver. Jag tror att de behöver få slut på det här. Jag hoppas för alla inblandade parters skull att de hittar en lösning på problemet.

Frågan är om det finns någon lösning på den mångåriga konflikten?

Nicklas Tuorda säger att det finns en lösning:

– Jag har informerat Espinära VVO om att VVO och Georg Strömbäck kan gå skilda vägar om de är överens om det och om att hans mark saknar väsentlig betydelse för VVO. Då tar de upp frågan på en årsstämma och klubbar det beslutet och efter det jagar Georg Strömbäck på sin mark. Då kan alla inblandade lämna den här saken bakom sig för all framtid.

Så gick det i Kuivakangas-målet

– Kuivakangas viltvårdsområde, norr om Övertorneå, omfattade drygt 12 000 hektar och det hade inför älgjakten år 2003 tilldelats licens på 23 vuxna djur och inför älgjakten 2004 17 vuxna djur

– Vid viltvårdsområdets jaktstämmor åren 2003 och 2004 fattades beslut om hur gemensamhetsjakten på älg skulle organiseras

– En grupp jägare och markägare bildade i strid mot vad som beslutats vid jaktstämmorna ett eget jaktlag och bedrev älgjakt på viltvårdsområdets marker under åren 2003 och 2004

– Under 2003 fällde jaktlaget två vuxna djur och en kalv och under 2004 tre vuxna djur och två kalvar, vilket ledde till åtal

– Åklagaren pekade på att de tilltalade, utan att ha egen licens, jagat på viltvårdsområdets jaktmarker

– År 2005 dömdes jägarna för jaktbrott i tingsrätten. Enligt tingsrätten är det viltvårdsområdet som ska besluta hur jakten ska bedrivas

– Domen överklagades

– Hovrätten ogillade åtalet och friade år 2006 därmed samtliga åtalade jägare och upphävde därmed tingsrättens dom. Enligt Hovrätten hade jakten skett på egen eller arrenderad mark, där jägarna hade jakträtt

- Ur Hovrättens dom: "En licenstilldelning sker varje år avseende respektive licensområde. Älgtilldelningen avser området och det spelar härvid ingen roll, med avseende på möjligheten att få en licenstilldelning, vem som faktiskt jagar där under förutsättning att han har jakträtt. För år 2003 har Kuivakangas viltvårdsområde tilldelats 23 vuxna djur och inför älgjakten 2004 har viltvårdsområdet tilldelats 17 vuxna djur. Någon jakt utan licens har således inte skett och de tilltalade kan därför inte heller fällas till ansvar enligt den angivna bestämmelsen. Det kan tilläggas att en viltvårdsområdesförening, i motsats till vad som gällde de tidigare jaktvårdsområdesföreningarna, inte har någon befogenhet att bestämma vilka handlingsregler för jakten som är straffbara. För det fall att de tilltalade skulle anses ha brutit mot något av viltvårdsområdesföreningens beslut får detta lösas i annan ordning."

– Kuivakangas viltvårdsområde överklagade domen

– Den 10 december år 2008 avvisade Högsta domstolen överklagandet

Källa: HDs beslut mål 87-07 samt tidningen Svensk jakt samt tidningen Jakt och jägare

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om