I onsdags skrev hon ett inlägg på Facebooksidan Kalix Anslagstavla. Sedan dess har det fått en ordentlig spridning och hon har fått in en hel del tips.
– Många har mejlat med namnförslag från kyrkoböcker och så, jag tänkte sätta mig och kolla vilka som lever och var de bor. Sedan tänkte jag ta mod till mig och ringa. Jag har förslag på ett namn från flera håll, så jag tänkte börja där.
Hon har tidigare letat efter sin pappa utan att lyckas. Vad hon vet är att hennes mamma träffade en man i 20-årsåldern vid namn Börje i Stockholm 1967. Han kom från Kalix tillsammans med några andra norrbottniska män och arbetare med att bygga vägar kring Tyresö via ett ams-projekt. De bodde i byggbaracker kring Flatenbadet. Det var där Marias föräldrar möttes.
– Hon var 15 år när de träffades så hon var väldigt ung. Han var lite äldre än henne, det är det enda hon vet. Han var brunhårig, hon tyckte att han såg bra ut. Han var solbränd, snäll och lite blyg. Han bör ha varit i 20-årsåldern, men hon kan inte säga hundra.
Några dagar senare ringde Börje upp Marias mamma, men hon vågade inte svara. Istället bad hon hennes föräldrar säga att hon inte kunde ta samtalet. Själv hade hon inte hans nummer och han ringde aldrig upp igen. Sedan fick hon reda på att hon var gravid och 1968 födde hon Maria.
Det enda hon har av sin pappa är ett bleknat fotografi som togs samma kväll som hennes föräldrar träffades.
– Jag har funderat hela livet. Framförallt som barn hade jag mycket fantasier. Han var som stålmannen för mig, han var min superhjälte. Nu som vuxen när jag har fått egna barn och till och med barnbarn så känner jag att jag vill veta. Jag vill få en inre frid, den där sista pusselbiten som saknas i min identitet.
Hon berättar att hon bott i Stockholm hela livet. I dag är hon 47 år. Hon har familj och utbildar sig till lärare. Hon har aldrig varit till Norrbotten men hon känner ändå en slags samhörighet med norra Norrland.
– Jag har länge tänkt resa till Kalix för att känna atmosfären. Jag har alltid varit stolt över att ha rötter därifrån även fast jag aldrig har varit där. Det går inte att förklara.
Nu hoppas Maria Nordin att någon ska känna igenom hennes pappa och höra av sig.
– Jag tänker inte tvinga mig på om han tycker att det känns jobbigt. Det har jag aldrig tänkt, men jag vill veta. Jag har funderat på det här i hela mitt liv. Det har upptagit delar av mig hela tiden. Vem är han, vad heter han, har jag syskon? Vi få se var det leder. Jag hoppas bara att någon ska höra av sig och säga att "ja, men det är ju han."